Under sju somrar av mitt liv har jag arbetat i köket på en kurs- konferens- och lägergård som ligger vackert vid en sjö i Västra Götaland. Där har jag lärt mig oerhört mycket. På många sätt. Jag fick bland annat tidigt ett stort förtroende av mina chefer, vilket fick mig att växa och bygga upp en tro på mig själv. Av det senare har jag behövt varje sandkorn till byggsatsen.

Där arbetade en kvinna som har etsat sig fast i mig. Hon heter Karin. Karin var en av många års arbete krokig kvinna med enorm styrka. Aldrig fick man hjälpa henne att bära. Hon sprang med famnen full av saker jämnt. Jag tror att hon många gånger arbetade för två. Liksom många andra i hennes generation.

Karin var en hejare på det mesta. I mina ögon - främst på att baka bröd. Där har jag lärt mycket av henne. Att baka bröd handlar om förhållandet mellan jäst och vatten. Har man grunden där kan man slänga i vad som helst. Det kunde i alla fall Karin. Hon höftade. I grundreceptet vi hade på gården gällde 50 gram jäst för 5 dl vatten till två limpor. Mer minns jag inte. Säg typ en halv matsked salt. Två matskedar socker. Därefter tog man diverse mjölsorter efter smak och blandade till degen var fin. Jag brukar ha i en skvätt olja också. Gärna rapsolja.

Enkelt?



Nja, det tog nog ett tag innan jag vågade baka bröd på Karins sätt. Särskilt minns jag ett försök jag gjorde. Det var ett av de dåliga försöken. Till frukost brukade vi servera havregrynsgröt. Om det blev en slatt över slängde Karin i den i degen. Det gick finfint.

Kan hon kan jag, tänkte jag övermodigt. Jag minns att degen såg lite blöt ut. Det hjälpte inte att ösa på mer mjöl och jag hade redan haft i mer än jag skulle. Med tanke på gröten borde det varit mindre mjöl. Trodde jag. Jag lät degen jäsa och tänkte att jag kan blanda i mer mjöl när jag bakar ut limporna. Vi gick på lunch.



Någon ur personalen gick in i köket för att hämta kaffe och kom springande efter mig.
- Din deg, Sofie! Den har runnit ut på golvet!
Alla började skratta och sprang in för att kolla på degen. Mycket riktigt. 50-litersblandaren var inte nog för jäsningen. Degen rann över på alla håll, ut över bänken och ner över golvet. Det gick inte att använda degen så jag öste ner den i en svart sopsäck och den bara fortsatte att jäsa och jäsa. Den bubblade med bubblor stora som pingisbollar.

Vi lurade mycket på vad som hade gått fel, men kom inte fram till något svar. Monsterdeg blev dess namn. Och jag har aldrig bakat bröd på gröt igen.



För kanske två veckor sedan diskuterade jag brödbak med en kollega. Han berättade att han hade börjat baka bröd och slutat köpa. Jag blev inspirerad och slängde ihop en deg samma dag jag kom hem. Så även idag, eftersom den förra omgångens bröd tog slut igår.

Därför är det bra med hembakt bröd:
- det är sjukt mycket godare än köpt
- det är billigare än köpt (om man inte räknar tid i kronor, vilket är löjligt)
- det kan fungera meditativt och avstresande att baka
- det är glädjande att göra något så fint till sig själv/sin familj
- det sprider en underbar doft i hemmet