Idag när jag vaknade hade jag vårkänslor. Solen sken och rummet var alldeles ljust. Klockan var bara sju. Plötsligt var det lätt att komma ur sängen. Visserligen var det rejält kallt när jag kom ut och jag var tvungen att skrapa rutorna på bilen. Men frosten satt inte särskilt hårt.

På väg mot Gnosjö sprang en ekorre över vägen. Den synen fick det att spritta till i mig. Snön gnistrade som briljanter och himlen var så där galet blå.



På lunchen gick jag ut på promenad. Ja, det är fortfarande mängder med snö kvar, men titta! På sina ställen är asfalten torr!



Jag såg två blåmesar som jagade varandra. Fåglarna kvittrade och från ett tak jag passerade rasade några isklumpar ner och landade med en duns i snön. Isen på det här taket är också på väg att ge upp. Se hur blocken skjutit ut över kanten. Tapparna hänger inte från rännan längre.



Detta är en driva som ligger på ett tak. Hur den lyckats vrida upp sig så där förstår jag inte, men det ser coolt ut.

Nog för att snön kommer att ligga kvar ett tag så kändes det verkligen idag som att våren är på gång. Jag pratade med en vän igår. Allt han begärde var att det skulle vara vinter till efter Vasaloppet. Av allt att döma kommer han att få sin önskan uppfylld, men nu finns ingen återvändo. Våren är på väg.