Robyn är magisk och hon får mig alltid att lipa nu för tiden. Igår hörde jag en kort intervju med henne i P3 där hon bland annat pratade om sin låt Dancing on my own. Jag tror att den är det absolut bästa hon gjort. Hur som helst, när hon berättade om låten så rann tårarna på mina kinder. Jag vet inte vad det är hon gör. Förutom sjukt bra musik. Jag tror det är någon slags blandning av hennes integritet, hennes kärlek till musiken och att jag är stolt över henne. Kanske så.

Tänk om Way out west kunde boka henne... Vilken dröm. Jag tyckte det var häftigt förra året då hon gjorde sin sista spelning där innan hon gick in i studion, men tänk hur det skulle bli med nya plattan.

Jag älskar Robyns dansspråk och så tokdiggar jag att det inte finns någon mick i stativet. Haha!