Stenryggen



Jag fick en känsla av lucia när jag tittade ut i morse. Det var något med ljuset. Kallt, men ändå varmt. Det är kanske inte så konstigt att jag fick den känslan. Det är ju lucia på måndag redan.

Igår när jag vaknade hade jag en knasig yrsel. Den dök på mig flera gånger och jag trodde att jag skulle svimma. Jag tog mig i alla fall till jobbet. Väl där kände jag att jag hade väldiga spänningar i nacken och det fick mig att må illa. Jag förväntade mig att jag skulle få migränanfall. Som tur var fick jag inget.

Varefter dagen gick så försvann det, men när jag vaknade idag var det likadant fast värre. Efter att jag ätit frukost kände jag att den nästan var på väg upp igen. Jag vände och vred tankarna fram och tillbaka och sen ringde jag och sjukanmälde mig.

Kände att jag inte pallar att hålla uppe humöret och arbetstempot i det här skicket. Jag är så sjukt less på att ha ont. Det hade varït så mycket lättare om benen var brutna eller något annat som syntes på utsidan och som vilken läkare som helst inte skulle kunna blunda för. Inte bara skriva recept på smärtstillande.

Nästa vecka ska jag till röntgen. Dessvärre tror jag inte att den kommer att visa något. Det skulle nog behövas en mjukdelsröntgen. Jag väntar också på att få träffa en sjukgymnast. Remissen har gått iväg, men jag har ännu inte fått någon kallelse.

Varenda muskel i övre delen av ryggen känns som sten.


Kommentarer
Postat av: Maja

Låter inget vidare. Hoppas du snart blir bättre och att du får rätt hjälp. Kämpa på! Kram

2010-12-10 @ 19:27:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0