En nära vän till mig flyttade till Spanien för att frivilligarbeta i Murcia. Där träffade hon sin man, de gifte sig och hon har blivit kvar. Av förklariga skäl ses vi inte så ofta, men i onsdags fick vi tid då hon, familjen och några av deras vänner besökte Göteborg.





Vännen och jag på Smyrnas fik.



Vännens dotter som är en fasligt bestämd tös som snart fyller två år. Hon brås på far sin. Men mest brås hon nog ändå på sin mor tror jag.



Och eftersom jag visste att The Ark var i stan begav jag mig efter fikastunden till Liseberg och avnjöt en härlig konsert. Ola Salo är lite som Timo Räisänen. Så där vansinnigt säker på sin egen storhet, men samtidigt distanserad nog att lägga ironi i sina ord. Flera gånger om stod jag och skrattade för mig själv i publikhavet.

Samma kväll kröp sig något ner i min hals. Dagen därpå var den rejält svullen så jag begav mig mot Småland i all hast för att inte riskera att däcka i feber ensam på Hönö.

Underbara Göteborg! Jag saknar dig redan.