Denna söndag skälver min semester. Imorgon ska jag efter fem veckor återvända till jobbet. Jag har bestämt mig för att det inte ska vara tungt. Istället ska jag bära den här sommaren som ett varmt minne i mitt hjärta. Den har verkligen varit fantastisk. Det är så mycket som jag har hunnit med. Att träffa både gamla och nya vänner, våldgästat mina syskon, lyssnat på en väldans massa bra musik live, levt vid havet och fullständigt njutit av dagarna som givits mig.

I veckan som gick har jag bland annat varit i Grebbestad med vänner. Vädret växlade mellan storm och solsken, ytterligheter som visar kustlandets sanna karaktär.



Upprymda och förväntansfulla trängs vi i baksätet på en liten, liten bil.



Den där stormen som drog in över landet i tisdags drog med sig vattnet till nya nivåer i Grebbestad. Inte så kul att komma tillbaka till bilen en dag efter jobbet när parkeringen ser ut så här!



Inför nästkommande dags fiske kikade vi till båten för att se att den var ok i stormen. Det var den, förutom att den tagit in en del vatten. Vad annat hade man kunnat räkna med?!



Någon brygga hade slitits sönder i vindarna och andra var översvämmade att vatten. De här två stod dock intakta.



Systrar.



Blåsta superhjältar?!



Äntligen på väg ut för att se över markrillbeståndet.



Eftersom jag åkte på en dunderförkylning gällde det att klä sig väl för även om det var skönt i luften var det kallt när vi kom ut på havet. Framför allt var vinden kall. Men alla kan ju se hur jag njuter!



Ljuset blir grannt när solen står lågt och molnen är mörka.



Eftersom fiskarna uteblev första fiskedagen fick det bli att festa på kräftor istället. Men det var inte så ledsamt.



Dag två hade havet stillat sig något mer och vi kunde ta oss längre ut. Det gav besked på en gång!



Det blev livat värre i båten när det nappade.



Det blev sammanlagt sex makrillar och en stackars öring som var så liten att den fick återvända till havet.



Tack kära vänner för härliga dagar. Dem ska jag bära med mig länge, länge.