Det är inte så ofta som jag får möjlighet att se mitt kära IFK Göteborg, men under min semester har jag sett till att pricka in två hemmamatcher. I söndags tog de emot Helsingborgs IF. Den skånska klacken kom med tåg och blev ledsagad av ett antal polispiketer för att undvika bråk.

Det där gör mig så upprörd. Vad har bråk med sport att göra? Varför ska man hata motståndarna när man kan lägga all sin energi på att älska sitt lag istället?
Jag var på matchen tillsammans med min bror. Framför oss satt ett gäng snubbar i 30-årsåldern. Sammantaget höll de mer koll på HIF-klacken (med svarta blickar) än vad de höll koll på matchen. Galenskap!

Med på det där tåget fanns flera vänliga själar och två av dem träffade jag innan matchen. Det var trevligt!





Tyvärr slutade matchen noll-noll. Det är så sjukt tråkigt. Trots all negativ energi som vindlar i luften så tycker jag att det enormt roligt att gå på IFK-matcher. Om jag hamnar i Göteborg igen ska jag nog slå till med säsongsbiljett för hemmamatcherna.