När jag och mamma var i Borås för någon vecka sedan köpte jag på mig tyg. Här är två jerseytyger. Jag vet inte riktigt vad jag tänker att det ska bli av dem, men jag köpte längder som ska räcka till en stor topp och en klänning. Ska se om jag kan hitta några bra mönster. Annars får jag utgå från mönster jag redan har och sedan rita dem som jag vill ha dem.



Jag köpte även det här romantiskt blommiga tyget med tanken att det ska bli en kjol. Tyvärr går det ju inte riktigt lika fort att sy kläder som kuddfodral. Jag hade gillat om det var så, men det är väl för att jag fortfarande är nybörjare på att sy kläder. Eller åternybörjare kanske man kan kalla det. När jag gick i högstadiet och fortfarande hade syslöjd på schemat sydde jag mycket kläder. Jag hoppas kunna komma tillbaka till samma nivå och sedan bli ännu bättre. Drömmen är att kunna sy något på dagen som man kan ta på sig på kvällen. En bit kvar ...

När jag hade planterat min kärleksört slog jag till och sydde kuddfodral till kuddarna jag planerat att ha i balkongstolarna. Jag hade tänkt mig något blommigt, men hittade det här rutiga tyget. Det är säkert åtta år sedan jag köpte det. Jag tänkte sytt ett förkläde av det då, men det blev aldrig av.



Trots att kuddarna var väldigt medgörliga var det trixigt att få i dem, men det gick bra. Först tänkte jag sy ihop öppningen för hand, men sen blev jag lat (ovanligt...) och sydde rätt över med maskinen. Tänker att det är väl ingen som ska syna mina kuddar. Och är det någon som gör det - synd för dem! Från att jag valt tyget och till att allt vara klart gick det 35 minuter. Snabba ryck. Helt i min smak.



Jag klippte till en duk också. Tycker att det blev riktigt lyckat alltsammans. Borde köpa en matta att lägga ut på det smutstrista betonggolvet också. Sen är det bara för besöket att komma. Här kan man verkligen sitta och njuta av livet!



Och som jag sa lyfte jag ur lavendeln ur baljan och ställde den i en kruka på bordet istället. Det är inte ens några blommor på väg, men jag hoppas den hinner med att blomma i sommar ändå.

Jag var på Bilprovningen med bilen i morse. Som vi hade fixat med den kunde det ju bara inte vara något galet, ändå kände jag mig orolig. Det var ju min första besiktning med den här bilen. Jag hade aldrig behövt oroa mig. Den gled igenom utan minsta anmärkning. Bromsarna var kalas och jag fick extra beröm för dem. Bakbromsarna tog bra och exakt jämt, vilket är ovanligt. Sweet!

Därefter åkte jag och ställde mig i kön till Erikshjälpen och fick efter några minuter sällskap av Anna. Det var trevlig att ha någon att språkas med när man väntar på att den stora plåtdörren ska skjutas åt sidan. Jag siktade in mig på kläder och hittade jackblusen ovan. Det fanns massor av fina klänningar, men de var lite för mycket, så att säga, så jag lät dem hänga. 40 kronor för det här plagget i alla fall.



Jag köpte de här två tygerna också. Det gröna för att det var så fin färg och det blommiga för dess fina mönster. Jag har ingen aning om vad jag ska använda dem till. Kanske aldrig blir något. Må så vara. Det gröna mäter 1,2 meter på bredden och säkert 2,5 meter på längden. 10 kronor! Det blommiga är mer som en stuv och gick på 5 kronor.



Det gröna kanske skulle kunna fungera som en kjol.

Jag och mamma var ute på en rejäl shoppingtur igår. Först åkte vi till Gällstad och sedan Borås. Jag var ute efter skor och tyg i huvudsak och hittade skorna på bilden. De är så himla snygga och jag är riktigt nöjd. Klurar på när första bästa tillfälle att använda dem infinner sig bara. Självklart är det skinn både inuti och utanpå. Jag föredrar skinnskor över allt annat.

Jag är svag för skor med spännen. Det gör att mina fötter ser lite mindre ut. Likadant ger sko med öppen tå ett nättare intryck. Mina fötter passar ju min längd och jag har inte ont av att de är stora, men jag undviker skor som får dem att se större ut än vad de är. Sen är det ingen hemlighet att jag älskar röda skor heller.

500 kronor kostade paret och var egentligen inte alls vad jag var ute efter. Inte akut i alla fall. Fast ska jag vara ärlig har jag inga akuta skobehov. Det finns sen gammalt en hel del att välja mellan ...

Jag har gett mig på rostyget. Linningen är utklippt och sydd. Nu sitter jag och räknar på kjolens vidd och hur mycket som går åt. Klurar på hur jag ska få till fickor, alternativt fickan, för att inte tala om dragkedjan. Jag vill använda så mycket tyg som möjligt för att få en schysst vidd på kjolen.

Om varje veck ska vara fyra centimeter brett går det åt tolv centimeter, eftersom man viker fram och tillbaka. Det innebär att det går åt tre gånger så mycket tyg som längden på linningen. Ja, det var ju inte så svårt att räkna ut.

Fickorna vill jag ha som påsar i sidorna så att de hamnar på insidan plus dragkedja i ena sidan. Det innebär att jag måste ha sidsömmar och därmed två tygstycken.

Usch. Jag gillar inte det här med att vara exakt. Jag vill göra som när jag lagar mat. Höfta till lite. Det brukar bli bra. Saken är den att här vill jag åt ett speciellt resultat och då måste jag följa anvisningen även om den så är min egen. Puh!

Jag hoppas innerligt att resultatet blir bra. Jag vill ha en kjol att vara stolt över!

Det fanns en tid i mitt liv när jag aldrig lämnade hemmet utan en scarf i håret. Ibland var det en tunn rackare som närmast försvann i mitt lockiga hår och ibland hade jag stora turbanliknande sjalar virade i flera varv. Nu för tiden har sjalarna liksom åkt ner. Jag har dem kring halsen i stället. Nästan att jag inte lämnar hemmet utan en under hakan.

En scarf eller sjal kan göra hela out fiten. Precis som ett smycke. Kanske att jag skulle lyfta upp tyget en våning ändå. Det är ganska trevligt att pryda håret med en färgklick. Huvudprydnaden på bilden köpte jag på Erikshjälpen igår för 20 kronor.

Det finns en del som tycker att second hand-prylar är funky. Eller äckliga för att använda ett konkret ord. Det tycker inte jag, men jag kan meddela att alla kläder jag köper tvättar jag. Och allt porslin jag köper diskar jag. Skulle det vara värre med second hand-köpt porslin än att äta på en restaurang? Knappast.

Jag hittade mer när jag var på Erikshjälpen idag. Bland annat det här härliga tyget. Kjol! tänkte jag när jag såg det. Jag har inget bra mönster, men jag får väl rita ett. Tänkte att kjolen kan tänkas se ut ungefär så här:



Jag tycker att det vore schysst med en lång kjol med mycket vidd i så här när våren och sommaren närmar sig. Här slängde jag tyget runt mig och höll det uppe med ett skärp bara för att få fram känslan. Det kommer bli skitsnyggt. Bara jag vågar testa! Nackdelen med mig är att jag många gånger låter bli att göra grejer om jag anar att det inte kommer bli så bra som jag vill.

Nåja. Bredden på tyget är väl en meter ungefär och längden nästan fem meter. Allt sammans för 25 kronor. Snorbilligt!



Jag köpte ett par stuvbitar också. Den som är blå är egentligen grön. Det spelade ingen roll hur jag fotade så blev den blå. Det roströda bandet är rostrött och det vita är vitt. Märkligt. 20 kronor för alla tre bitarna och det är sådana där saker som jag tänker kan användas till fina detaljer på kläder.

Det är sannerligen inte svårt att hålla en tajt och låg klädbudget när man kan hitta de allra finaste kläderna på second hand. Det är heller inte svårt att hålla sig med en egen stil. När man köper kläder med flera decennier på nacken är det få personer som kommer att visa upp sig i samma plagg.

När jag fick syn på den här kreationen hann det nog bara gå en sekund innan jag hade bestämt mig och lagt den i min korg. Självklart är det på Erikshjälpen i Värnamo den är inköpt och för endast 55 kronor. Jag blir alldeles vårrusig av den.

Enda nackdelen är att många äldre kläder är gjorda i polyestertyger. Det är inte så skönt att ha mot kroppen, men jag brukar lösa det med en underklänning i bomull.

Så här ser den ut i helfigur med jeans under (som jag inte tänkt att ha i fortsättningen...).

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta av lycka. Två klänningar, var och en fantastisk på sitt eget vis. Den röda med mängder av tyg, lätt, luftig och transparent med en enkel knäppning över ena axeln upp mot halsen. Den blå med flera snygga detaljer, mer figurnära och väldigt feminin. Klänningarna blev mina för 110 kronor tillsammans. Erikshjälpen, så klart.

De två fantastiska plaggen ovan inköptes på loppisen i Gnosjö igår. 25 respektive 30 kronor. Blusarna hängde bland diverse färglösa kläder och skrek på mig. Jag behövde bara titta på dem för att veta att de passade, men jag provade ändå. Den blå med streck har en fin glans och fick bli gårkällens festplagg. Jag kände mig urtjusig med den, svart kjol, ankelboots, stora silverringar i öronen och hög tofs på sidan av huvudet. Allt för att hylla 80-talet jag föddes i.

Jag hade bokat bord på Harrys för att fira födelsedagen med kollegorna. Det blev en riktigt härlig kväll. Tyvärr blev det bortfall på två personer, men en person dök överraskande upp till min stora glädje! Vi hade, enligt mitt önskemål vid bokningen, fått bord avsides i lokalen så där kunde man utan problem sitta och snacka trots att trubadurer och dansgolv och dunkamusik anföll från alla håll.

Jag kom i säng kvart över tre och tänkte att jag nog skulle sova en bra bit in på förmiddagen, men vaknade tio över åtta redan och kunde inte sova mer. Flera gånger i natt har jag vaknat när klockan i vardagsrummet slagit. Det var förväntat. Tids nog kommer jag inte att höra den. Den slår ett slag vid halv timma och ska så vitt jag förstår slå så många slag som heltimman är, men det är lite si och så med den saken. Den verkar själv välja antal slag. Kanske går att justera på något sätt...

Scarfen nedan såg jag redan för ett par veckor sedan på Erikshjälpen, men köpte den inte då. Dock slog jag till på den igår när den ändå hängde kvar. Den är så där härligt skarp i sina färger. 20 kronor.

Jag har haft en bild i huvudet av en tröja och idag bestämde jag mig för att klippa ut ett mönster. När jag skulle sätta igång visade det sig att jag inte hade något mönsterpapper, men jag tog vad jag hade. Det blev tisdagens tidning som fick stryka på foten.

När jag skulle lägga mitt nya mönster bland mina gamla så låg självklart min mönsterpappersrulle i den lådan. Enda stället jag inte letade på...

Grundmönstret har jag tjuvat ur en bok från 80-talet. Kolla på bilderna nedan och inspireras...! Tröjan visar jag när den är klar, så klart.

Jag frågade ju i mitt inlägg om Markettaklänningen om någon kände till det finska märket. Trots att jag sökte själv hittade jag inget bra svar. En kollega skickade en länk till Stilig.nu och i dess shop fanns en klänning från Marketta satt till 800 kronor. (Bilden ovan är en skärmdump från sidan.) Att jag hade gjort ett fynd när jag betalde 100 kronor för min klänning det visste jag, men att det var ett så bra fynd förstår jag nu. Kan knappt bärga mig för ett tillfälle att bära den!

Den här månaden borde jag har köpförbud för va det än må vara och när en vän fråga om jag ville följa med till Erikshjälpen idag kände jag mig kluven. Det är svårt att gå där och titta utan att handla. Jag följde med och det kan jag tacka min lyckostjärna för (om jag nu hade någon sådan). Anledningen till denna enorma glädje jag känner stavas fynd. Ja, för de sanna fynden görs på loppis och inte på rea i valfri klädkedja, om du frågar mig.

Jag brukar alltid kolla bland blusar och klänningar när jag går på loppis. Det är där som intressanta saker brukar dyka upp. Jag bläddrade lite slött för jag fick syn på en prickig klänning, men den var inte i min storlek. Men så fick jag syn på något grönt och drog fram den här fantastiska skapelsen. Jag skulle gissa att den är tillverkad på 60-talet eller 70-talet därför var det bara bra att den var en storlek för stor. Större chans att den skulle passa då, eftersom äldre kläder har en tendens att vara små. Och så är jag ju inte särskilt liten heller...

100 kronor var den prissatt med och jag fick lite ångest. Varje tjuga jag har är viktig den här månaden, men jag kunde inte släppa denna. Däremot lät jag bli två superbilliga Kockumsprylar. Den klassiska skopan och ett halvlitermått. Så fort jag släppte dem dök två kvinnor på varsin pryl. Nästan slogs om den.

Jag provade inte klänningen. Kände på mig att den skulle passa. Upptäckte också att den har fickor i sidorna. Alltså inte bara snygg utan praktisk också. Klänningen sitter precis som jag skulle önska att den gjorde. Den vita jackan jag köpte till ett bröllop förra året blev pricken över i. Lycka!

Någon, förresten, som vet mer om det finska märket Marketta? Hör av er!

Jag har hittat ytterligare tyger till mitt framtida lapptäcksprojekt! Rosentyget är en styvbit och den rosa är en panelgardin. Jag hade lite dåligt samvete för jag tog bara den ena panelen och lät den andra vara kvar. Förhoppningsvis finns det fler människor som köper textilier på samma sätt som jag. Alltså att man tänker använda det till något annat än vad det är. 15+20 kronor.



Men så en lustig sak. För över ett år sedan hittade jag en gardinlängd på second hand i Jönköping. Jag blev vrålförtjust och letade som en galning för att hitta dess make, men utan lycka. Jag köpte ändå den ensamma för jag tänkte att jag kunde göra kuddfodral eller något annat av den. Längden ligger dock fortfarande orörd.

När jag bläddrade bland gardinerna på Erikshjälpen hittade jag två längder i precis samma tyg. Är inte det helt otroligt, med tanke på att båda omgångar jag köpt verkar vara hemmasydda?! Tyvärr är de för korta för att platsa i mitt vardagsrumsfönster, men efter som jag har en längd i samma tyg kanske jag kan göra någon skarvning på dem på något sätt. 25 kronor längden.

Förra vintern hittade jag en skitsnygg marinblå kappa på second hand. Snitten var urtjusiga och sömmarna definitivt gjorda för hand. Mitt sällskap tyckte inte den var fin. Eller jo, fin, men att den inte satt så bra. Det var en A-linjekappa. De sitter inte bra som i att de inte är figursydda. Jag föll till föga. Något besviken efteråt på mig själv.

I senhöstas sprang jag på en grå kappa med fårpälskrage. Mycket snyggare och finare rent kvalitetsmässigt. Samma A-linje och den här gången lyssnade jag inte. Jag slog till.



Med tanke på den här kalla vintern var detta mitt bästa köp. En varm, snygg, stilren kappa för 150 kronor. Den är tillverkad i Holland. Det berättar en av etiketterna. Genom en annan etikett kan jag gissa att ett Uppsalaföretag köpt in kappan till Sverige.



En tredje etikett berättar att den sedan hamnade i Värnamo i butiken Breitholds som inte längre finns kvar. Tids nog hamnade den på Erikshjälpen där jag la vantarna på den.

Först lurade jag på om det var en herrkappa med tanke på hur stor den är. Tänker att damerna inte var så resliga på 60-talet. Men syrran som är modedesigner kunde se på snitten att jo, det är en damkappa.

Den är så fin. Inte ett dugg sliten någonstans och jag har fått så mycket beröm för den. Jag brukar fantisera om kappan. Tänker mig att det var en dam som inte hade så mycket pengar som ägt den, men att hon ändå investerade i ett riktigt kvalitetsplagg. Kanske tog hon bara fram den på söndagar när det var dags att gå till mässan.

Jag fyller inte ut plagget helt, men som jag har älskat kappan hela vintern. Superskönt att den är så lång. Det gör att den blir extra varm att bära.

Har ni märkt, förresten, vad jag har märkt?! Det är en ny luft nu. Jag vet att det är långt kvar till fullutslagen vår och att det med all säkerhet kommer flera skitväderomgångar till, men våren är definitivt på gång. Vintern luktar ingenting och nu har det börjat lukta!

Sedan en tid har jag köpt på mig diverse tyger för jag har bestämt mig för att göra ett lapptäcke. Lapptäcken får gärna vara hur brokiga som helst och mitt tema är blommor. Det som för mig får dem att passa samman är en ton på färgerna. Min förhopping är att hitta enfärgade tyger i rosarött, blått och grönt som matchar i ton. Självklart kommer de enfärgade rutorna att bli minioritet.

Innan jag somnar brukar jag alltid ligga och klura på saker och ting. Och igårkväll planerade jag för mitt lapptäckeprojekt. Jag har en massa spets och funderar på om jag kunde involvera dessa på något sätt. Kanske som en infälld "rand" på längden eller bredden. Eller kanske göra några spetsrutor? Jag är inte på det klara med detta än.

Även om jag nu inte har alla tyger jag vill ha än börjar jag bli riktigt sugen på att klippa tygen. Eller sugen...tänk vad många rutor det kommer att bli! Det blir en hel del klippande, och med tanke på det är det läge att börja. Ta lite i taget.

Tyget med blå botten är min favorit. Kanske en darling jag måste döda sen...jag vet inte än. Funderar på att inte klippa det i småbitar utan att ha en större ruta någonstans. Klippa den ungefär som den ser ut på bilden. Jag får se.

Jag tog en paus i målandet idag och stack en sväng till Erikshjälpen. Tur det för det var jackpot för mig idag. Bland annat hittade jag den här fantastiska trasmattan som var vävd i mina favoitfärger blått och grönt. Jag visste inte var jag skulle ha den, men tänkte att den kanske kunde passa i sovrummet. Så där ligger den nu. Den går helt i nyans med överkastet och gardinerna. 95 kronor.



Imorgon är det 20:e Knut - då åker julen ut! När julsakerna är borta är det vårkänsla jag vill ha. Jag slog till på den här pastellfärgiga duken. Den kostade endast 10 kronor. Löjligt ju! Jag måste stryka den, men slängde på den på vardagsrumsbordet för att kunna visa den.



Den här mormorsblusen för 30 kronor kunde jag inte låta vara heller. Jag gillar vecken från axeln. Tänker att den blir snygg istoppad i en kjol. Behöver fler kjolar, men det är så himla svårt att hitta som sitter bra.

Jag köpte även två gardiner. Jag håller på att samla på mig textilier för att så småningom göra ett lapptäcke. Snart har jag nog tillräckligt för att börja rita ett mönster. Ska dock sägas att jag tänkte göra det ganska enkelt för mig med decimeterstora kvadrater, men jag tänkte kanske göra något som bryter av mönstermässigt i mitten. Får se.

Nu är det mörkt så jag får sluta måla för dagen, men jag kom längre än vad jag trodde att jag skulle göra. Det känns skönt. Jag har inte målat på över en månad! Usch. Så långa uppehåll vill jag inte ha. Jag hoppas att detta betyder att jag är igång igen.

Jag berättade för några dagar sedan om sajten Prylodesign och att jag hade spanat in textilier där. Det är en kvinna som heter Maria som driver sidan. Hon bor i Stockholm och jagar efter saker från 50-, 60- och 70-talen som hon sedan säljer. Igår kom paketet med varorna jag beställt. Mest förälskad är jag i gardinerna som jag strök och hängde upp med detsamma.

Först hade jag tänkt att ha dem i vardagsrummet, men jag kände att de blev lite för dominanta. Därför fick det bli sovrummet för dem istället. Eftersom jag har fönster mellan sovrummet och vardagsrummet kan jag ändå sitta i soffan och titta på dem.



Både färgerna och mönstret är makalöst vackert.



Jag köpte också detta tygstycke, dessvärre blev jag lite besviken över kvaliteten på tyget. Jag hade upplevelsen att det var mer struktur och styrka i tyget. Det mäter bara 44 cm på bredden men två meter på längden. Vet ännu inte vad jag ska göra med det. Kanske hänger det som en panel i vardagsrummet eller så kanske det blir kuddar. Jag får känna efter och fundera på saken.