Grön mat
Idag har jag ätit mycket grönt. Till lunch blev det sparris, hummus, kryddad creme fraiche och ett mos av broccoli och blomkål.
Till "middag" blev det en apelsin, en avocado, lite keso och brie. Det räcker när man bara suttit inne och jobbat en hel dag. Plus att min mage varit ganska kaos efter jul och nyår. Främst för att det har blivit ganska mycket socker. Denna mat var snäll.
Fast jag gick på en halvtimmes promenad innan min middag och spanade in bygget vid Kvillebäcken.
Bland kikärtor och spiskummin
Den här dagen har varit så himla skön. Jag sov till tio, men gick inte upp förrän halvtolv. Jag slog på P3 och åt frukost. Klockan 12 började Digilistan och jag lusläste senaste numret av Faktum. Sen hade jag tänkt jobba, men det var inte vad jag gjorde. Istället satte jag på Mary J Blige på hög volym och började städa. Mary J Blige är en av mina stora favoriter. En artist jag alltid återvänder till.
Jag har inte städat på flera veckor. Ibland blir det så. Som när livet i övrigt är för stressigt. Då har jag ingen ork att städa. Det var så skönt att få det gjort! Sen duschade jag och knatade bort till affären för att köpa några grejer jag glömde vid gårdagens storhandel.
När jag kommit hem började jag förbereda för i morgon. Jag och min vän M ska fira nyår tillammans med hennes vänner. Jag vet inte om det går att lista ut av bilderna, men det blir libanesisk mat. Spiskummin, vitlök, linser, kikärtor, persilja, kyckling, citron, bulgur...
På nedersta bilden syns en hummus. Jag tog inte så mycket vitlök som det stod i receptet och ändå är det galet mycket vitlök i. Så mycket vitlök ska inte en hummus smaka. Kanske måste köpa mer kikärtor och blanda ut den. Dessutom hittade jag ingen tahini. En sesampasta som är måste i hummus. Eller jo, jag hittade en på Coop igår, men burken var så stor att jag aldrig skulle kunna göra slut på den. På Willys tittade butiksbiträdet undrande på mig. Hon hade aldrig hört talas om det och hänvisade mig att leta i pastahyllan.
Nu är jag trött i kroppen och inte i huvudet. Det är den bästa tröttheten. Jag känner mig fullständigt tillfreds. Fick dessutom pratat med min vän i Södertälje en stund ikväll. Det värmer alltid lite extra.
Hoppla, en gratäng!
Som ni säkert förstått vid det här laget förespråkar jag mer fantasi och känsla när det kommer till matlagning. Gratäng är en sån där bra grej som man kan göra hur som helst. Den här gången fyllde jag botten av en glasform med brocolli. Över dessa spridde jag ut en burk med kidneybönor samt en burk ananasringar som jag först delat.
I en bunke blandade jag kokta linser, riven Västerbottenost, creme fraiche, matlagningsgrädde och kryddor. Jag smulade ner en buljongtärning också. Som krydda hade jag salt, peppar och chilipeppar.
På med slabbet och in i ugnen på 225 grader. När skapelsen fått färg är den klar. Vill man kan man äta detta till ris, bulgur eller något liknande. Själv äter jag den gärna som den är. Kanske att ni rynkar skeptiskt på näsan, men jo, detta är väldigt gott. Bra vardagsmat. Jag har gjort den med kyckling så den funkar att göra köttig också.
Julbord med jobbet
Efter månadsmötet i måndags åt vi lunch som vanligt på jobbet och sen lastade vi in oss i några bilar och for till Varbergs kurort. Där tillbringade vi ett dygn tillsammans. På kvällen åt vi julbord. Jag åt bara kallskuret från havet och var nöjd med det. Det var en avslappnad kväll bortsett från några hätska diskussioner. Knepigt att komma tillbaka efter lunch idag och jobba som vanligt. I morgon känns nog livet mer som vanligt igen.
Lite av varje
Så här gör jag när jag lagar mat. Jag blandar massa saker jag tycker är gott och så blir det gott. Svårare än så är det inte! Alltså, har man bra grundrecept så kan man skita i reglerna sen och gå på känn.
Till den här pajen har jag en botten enligt följande:
50 g smör
4 dl vetemjöl (fast jag blandar friskt mellan olika mjölsorter som vetemjöl, graham och vetekli)
2 tsk bakpulver
2 dl mjölk
Jag är lite osäker på mängden vätska här för jag slänger i de andra tre ingredienserna i min matberedare och häller över en skvätt mjölk. Mixar och fyller försiktigt på med mjölk tills degen är stabbig utan att vara kletig. Tryck ut i en form och förgrädda cirka 10 minuter i 200 grader.
Själva fyllningen består av följande:
- Massa riven ost. Jag hade någon gammal gratängost i frysen som jag ville få slut på och så hade jag en påse västerbottenost. Kanske 5 dl totalt.
- Hackad spenat. Eftersom jag inte hann vänta på att den skulle tina blev det väldigt koncentrerade bitar i pajen, men det spelar ju ingen roll. Mängden tog jag på känn.
- En burk creme fraiche
- 3 ägg
- omkring 1 dl grädde. Här kan man ju lika gärna ta mjölk, men jag hade en öppen grädde som behövde användas. Det finns ett förhållande mellan mängden vätska och antal ägg för att det ska bli en bra paj. Jag brukar tänka 1 dl vätska+1 ägg. Det brukar funkar. I det här fallet är creme fraiche vätska. Den blir ju det när den är varm.
Jag kryddade med salt, vilket man ska göra försiktigt med tanke på all ost, malen svartpeppar och chilipeppar. Jag kryddar alltid på tyck. Aldrig efter mått.
Jag blandade den stabbiga röran och hällde ut i det förgräddade pajskalet. Ovanpå fördelade jag några tomater och sist smulade jag över ett halvt fetaostblock.
In i ugnen på 175 grader. Min ugn är lite knasig så det är svårt att gå efter tid, men jag tror den stod inne en dryg timma. En paj med ägg i är klar när den inte dallrar när man skakar på den. Den ska vara fast.
Delat i fyra har man perfekta matlådor! Funkar utmärkt att frysa.
Världens bästa kola
Kvällens planer blev inställda så jag gjorde chokladkola istället. Det här är den godaste kolan jag vet och jag har gjort den de senaste åren. Det vet ni som följt mig länge. Recept!
Bakning ochr radiolyssning
Lagom till att Digilistan drog igång i P3 började jag kavla pepparkaksdeg.
Vända och mjöla mellan varven.
Stansa ut kakor och ta bort degen mellan figurerna.
Lyfta upp.
Lägga på plåt och in i ugnen.
Vänta/pausa.
Städa.
Njuta.
Fast jag är missnöjd. Kakorna är knaggliga och ojämna. Första plåten blev bara skräp, en plåt blev nära på bränd och några blev väldigt tunna. Jag antar att det tar ett tag att hitta sin formtopp även i pepparkaksbakning. Jag får nog göra en omgång till. Smaken är det hur som helst inget fel på.
Egen pepparkaksdeg
Jag slår på stort i år. Först hade jag aldrig bakat saffransbullar och gjorde det och nu har jag gjort egen pepparkaksdeg. Alltså dofterna! Ingefära, farin, citron...mmm. Minnen väcks till liv.
Jag minns så väl när jag var liten och mamma plockade fram assistenten. Smör, farin, sirap och ingerfära. Blanda, blanda, blanda. Alla de ljust bruna färgerna blev som vita. I med grädde, bikarbonat, citron och mjöl. Blanda, blanda, blanda.
Mamma byggde upp den smetiga degen på fatet hon brukade langa pannkakor på. In i kylen där den skulle stå över natten. Alla syskon smög in med fingrarna och nallade små klumpar. Fantastiska smaker och en deg som smälte i munnen. Det ville till att ta så att det inte syntes.
Så klart mamma visste att vi var där och tjuvade, men hon sa aldrig någonting. Hon hade nog gjort deg med bra marginaler. Jag tror till och med att jag något år smög upp på natten och ner till kylen för att tjuväta.
Nu när degen är bara min kan jag tjuva hur mycket som helst och slicka visparna får jag också göra. Jag tror till och med att den här degen är bättre än kladdkakssmet och det vill inte säga lite.
Saffransbullar med kladd
Mycket har jag bakat i mina dagar, men aldrig saffransbullar.
Som ni ser tog jag tag i saken idag och nu är det gjort. Vilken fantastisk deg! Inte bara i färgen utan också konsistensen. Go att knåda. Enligt receptet ska detta bli kransar, men efter jäsning rullade jag bara degen och skar av bitar och la i formar.
På med lite kladd efter andra jäsningen.
Pensla med ägg och in i ugnen.
Kanske inte de vackraste bullarna, men uj uj vad goda det är!
Här följer receptet:
Deg:
125 g smör
1 pkt saffran
3 dl mjölk
50 g jäst för söta degar
1,5 dl strösocker
0,5 tsk salt
1 ägg
ca 12 dl mjöl
Smält smöret, häll över mjölk och saffran och värm upp till 37 grader. Smula ner jästen i en bunke och häll över vätskan. Blanda i socker, salt och ägg och sist mjölet. Dock inte allt på en gång. Degen får inte bli torr! Låt degen jäsa 30 minuter. Gör fyllningen under tiden. Jag gjorde den i min matberedare. Mandlarna först och sen i med resten.
Fyllning:
100 g smör
1 dl socker
50 g hackad mandel
Knåda degen för hand, dela den i två delar. Gör två rullar som delas i 20 bitar vardera. Lägg i formar. Tryck hål med tummen, eller gör som jag och klipp upp degen med en sax, och knö ner fyllningen bäst det går. Låt jäsa ytterligare 30 minuter. Innan bullarna ska in i ugnen så pensla med ägg för fin yta och färg. De ska gräddas i 225 grader i omkring 10-15 minuter.
Jag gjorde faktiskt tre satser av fyllningen för jag kände att det blev för lite annars. Med två hade varit mer lagom för jag öste på och fick ändå över.
Koreanskt på menyn
Igårkväll hörde jag av mig till M och tyckte att vi skulle ses för kvällsmat i veckan. Jo visst, tyckte hon, och redan ikväll sågs vi. Jag lovade att kolla upp något ställe som vi kunde äta på. Jag ville utforska något nytt. Jag surfade in på restaurangkartan klickade mig fram till Göteborg och svepte fram kartan till området kring Järntorget. Därefter klickade jag på de olika plupparna för att hitta något.
Vid en av plupparna hittade jag Yammy Kitchen. Koreanskt och japanskt. Det lät fint. Jag slängde ut frågan på twitter under #gbgftw om stället var något att ha. Två personer uppgav att jodå, det var en bra restaurang och att jag inte skulle låta mig skrämmas av dess yttre, eftersom det var mysigt på insidan. Ni ser ju själva. Stilrent, men ändå en skön, varm känsla.
Jag valde en av de koreanska rätterna. Kyckling, grönsaker, sesamfrön och en rejält stark sås som brände bra i gommen emellanåt. Inte på det dåliga sättet. Maten var fantastiskt god.
M valde ett vegetariskt alternativ och hon var också nöjd. Så gött att hitta nya favoritställen. Jag går gärna hit igen och testar fler rätter på deras meny. Jag hade svårt att välja för det var flera saker jag ville ta. Hur som helst. Skönt att gå ut och äta middag en måndag. Bra start på veckan och samtidigt en förlängning av helgen. Vardagslyx.
Jag är salig!
En helg med dessa två har passerat och jag är så där salig som man är efter att ha varit omgiven av sina bästa vänner. Vi har blandat fest och lugn med skratt och allvar.
Det började i fredags på Pustervik. Timo Räisänen på scen. Han var märkbart rörd över att spela på hemmaplan och jag som längtat efter att höra honom live kunde inte annat än njuta.
Han bjöd på en bra blandning av gammalt och nytt. Jag är tyvärr inte såld på nya plattan, men den är helt ok. Tack och lov spelade han de flesta av mina favoritlåtar som "My Valentine", "I'm Indian" och "Fear no darkness, promised child".
Efter konserten gjorde han sig tillgänglig genom att sälja skivor och snacka med folk. Vi gick upp en våning, men när jag skulle ner på toa stod han kvar och pratade med en man. Alla andra hade lämnat honom. När det blev min tur flög han på mig med världens kram. Det var roligt. Jag tackade för konserten och sa:
- Du, "My Valentine"...
- Bästa låten ever, sa Timo.
- Ja, den är makalöst bra, sa jag och så log vi stort båda två.
Vi hängde kvar på Pustervik ett tag och när vi kom hem satt vi i köket, käkade knäckemackor (som vi ofta gjorde under vår internattid), spelade gitarr och sjöng.
Det blev en ganska lång frukost i går innan vi till slut kom på benen och begav oss till Feskekörka. Vi hade bestämt oss för att göra sushi och tänkte se om vi kunde hitta något trevligt att ha på. Det blev hälleflundra och svärdfisk. (L på den här bilden ser jag din dotter i dig!)
Jag älskar att gå på sånna här ställen och kika på alla roliga fiskar och skaldjur och varje gång tänker jag att jag skulle gå dit oftare och handla.
Kolla in humrarna! Den till vänster är skitstor! När vi handlat klart åkte vi hem och förberedde maten och sedan...
...begav vi oss till Liseberg. Tack vare kylan som svepte in över Göteborg igår fick man en aning julfeeling trots barmark.
Två glada tjejor på väg upp till tornet där det var diverse utställningar och försäljning av hantverk.
Det enda jag tyckte var kul var den här hästen som ser alldeles deppig ut.
Vi handlade lite av varje. Jag köpte fudge. Den ligger i kylen och bara väntar på att jag ska bli sugen. Vi provsmakade en del också. Massa goda ostar bland annat. Och renkött, men det spottade jag ut för att det smakade så köttigt. Konstigt.
Vi spelade också, men vi var mer lyckosamma i handeln än spelet. När vi (jag och L) frös tog vi vagnen tillbaka hem till mig och till sushiskapandet.
Jag har faktiskt aldrig varit med och gjort godare sushi än den vi fick till igår. Vi gjorde till och med egen sushiomelett, men den smakade mer som pannkaka. En bra sak var också att snälla J kopplade ihop mitt 5.1-system till tv:n medan jag och L fixade maten så nu kan jag lyssna på musik och njuta av den på ett helt annat sätt. Underbart!
Ja, vi åt upp nästan alltihop. Löjligt gott!
Tack mina fina vänner för en härlig helg. Med er är jag alltid glad och jag tycker så himla mycket om er!
Krav och eko
Sen en ganska lång tid tillbaka köper jag ägg som är ekologiska och kaffe som är både krav- och fairtradestämplat. Förut har jag tyckt att många produkter i dessa kategorier har varit för dyra. Till exempel kostar ett paket ekologiskt bregott 40 kronor i "min" mataffär. Det vanliga kostar 28.
Saken är den att jag allt eftersom köper fler och fler produkter som har märkningar som krav, eko och fairtrade. Jag köper också många produkter som är märkta med Svanen eller Bra miljöval. Ju mer av dessa produkter jag köper desto bättre samvete får jag. Plus att jag känner en stolthet när jag ställer in varorna i mina skåp.
Ju fler märkta varor jag köper desto lättare är det att köpa andra. Det dyra kravmärkta bregottpaketet har nu blivit ett med min kyl. Sist jag handlade köpte jag kakao som var nära på dubbelt så dyr för att den var fairtradestämplad. För ett tag sedan började jag köpa kravmärkt socker och mjöl. Köper jag ekologiskt smör så är snart alla mina kakor ekologiska. Fint va!
Det jag försöker säga är att jag har märkt att där jag en gång har köpt en kravprodukt där har jag inte gått tillbaka till att köpa den icke kravmärkta. Som med socker, mjöl, ägg, bregott, riskex, cocosmjölk, bönor, krossade tomater, färska kryddor ...
Senast jag handlade var 20 procent av mina varor krav eller eko. Därtill några Svanenmärkta. Eftersom dessa varor ofta är dyrare tänkte jag att de borde utgöra en större del av den totala kostnaden, men faktum är att dessa varor utgjorde 20 procent också i kronor.
Jag vet att det finns en del invändningar mot krav och eko, men jag vill tro att det finns en långsiktighet som leder till miljövinster och jag tror framför allt att det ger mig renare produkter. Och renare produkter är precis det som jag är ute efter.
Ljuskronor och grodlår
Jag och min kollega P blev inbjudna till pressvisning av Palace som under ett års tid har genomgått en rejäl renovering. Eftersom jag inte har varit där tidigare har jag inget före och efter att jämföra med, men vad fint det är där! Det finns en enorm historia i husets bakgrund med Sveriges största konstnärer inblandade, en historia jag inte hade en susning om. Detta har hur som helst varit en stor inspiration för designteamet.
Till att börja med fick vi en smarrig drink.
Denna lampa har så klart tillkommit i inspiration från målare från förr. Superläcker. Nästan så jag blir sugen på att göra en egen variant.
Ett bord i matsalen såg ut som rena rama paletten.
P spanade in pensellampan.
En trappa upp återfinns den här salongen. Inbjudande? Konstnärerna som hängde här var bland andra Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson. Dessa rörde sig också en hel del i Paris och inspiration har även hämtats därifrån.
Det var olika lampor i princip alla rum. Den ena snyggare än den andra. Och alla rum stod för olika saker.
Räven. Bruno Liljefors.
Det här golvet hade jag kunnat tänka mig. Som en ateljé.
Och i taket stod målarprylar runt om.
I det här rummet hade man försökt återge en kvinna från en målning. Detta är taket som ska vara kvinnans underkjol.
Många härliga detaljer.
Vi pratade med den kreativa chefen bakom designteamet och han berättade att han gillade att samla ihop saker som tillsammans berättade en historia.
Alltså, lampan!
Tänk den på en toalett!
Utsikt över Brunnsparken och Gustav Adolfs Torg.
Takkronan underifrån.
I morgon är det visning för den finare ligan och på fredag öppnar stället för allmänheten. Bråda dagar för alla hantverkare. Dessa fanns det gott om i hela huset.
En faun.
Många lampor blir det.
Efter rundturen slog vi oss till bords. Vi satt tillsammans med tidigare nämde kreative chef samt en profil från P4 Göteborg. Det var mycket trevligt. Vi skrattade högst, tror jag ...
P4-snubben körde en spontanintervju med kocken Martin Löfstedt. Det var en mycket mer lättsamt och rolig intervju än bilden ger sken av.
Pancostekta grodlår med en sås av citron och lime. Första gången jag åt grodlår. Det var gott. Köttet i sig smakade inte så mycket utan det var själva paneringen och såsen som gav mest smak. Nu kan jag i alla fall checka av den. Vi fick anklever också. Första gången jag åt det med. Vi fick en terrin på chèvre med fikonmarmelad och valnötter. Smakrik klassiker. Vi fick pastisflamberad korv med paprika och lök. Här var det tre fel av tre möjliga. Jag stod över den rätten. Den femte förrätten vi fick smaka var ett knäckebröd med två sorters sill och västerbottenost.
Varmrätten blev också en slags avsmakning. Ratatouille med aioli.
Tryffelrisotto med säsongens primörer, vilket var svamp. Plus några skivor parmesan. Fantastiskt god.
Vi fick smaka på derar variant av räksmörgås. Den var väl som räksmörgåsar är mest. De hade även en egen variant av Ceasarsallad och den var väldigt god. Den sista rätten var oxfilé med anklever samt baconrullad sparris. Jag smakade på filén, men den var för blodig i smaken för mig.
Till efterrätt fick oss två smakprov. Choklad- och nougatterrin med havtornsorbet. Galet gott!
Ostkaka med hjorton och kardemumma. Mumma är ett mycket bra slutord för den här avsmakningen. Min mage är kaos nu, men det var det värt. Alla gånger!
Till och med i köket blev vi insläppta. Sånt tycker jag är superspännande.
Högste chefen i köket Martin. Supertrevlig. Han lät mig och P kika in i en av kylarna. Redan nu förberedde man sig för julbordsanstormningen om några veckor.
Ja, nu blev det mycket reklam, fast det är inte därför jag skriver detta. Mitt syfte är att dela med mig av upplevelsen jag fick. Många av oss kanske aldrig kommer innanför de där dörrarna. Nu har ni fått en liten glimt.
Vafalls? Inga kräftor?
Det blev aldrig några kräftor för mig i år. Hur det gick till vet jag inte. Jag älskar ju skaldjur. Jag köpte inte ens räkor i somras. Något som torde vara ett måste när jag nu är bofast göteborgare, men räkorna var oerhört dyra i år. Några gånger sneglade jag på de där frysta kräftpaketen i mataffären, men de hamnade aldrig i min korg. Skaldjur är som godast när man äter dem i sällskap med andra, men någon skaldjursbaluns orkade jag aldrig ordna. Nä, bättre tag nästa år, hoppas jag.
Sofies chokladsnittar
När jag är trött, ledsen, rastlös eller uttråkad brukar bakning vara en bra aktivitet. Det är kreativt och håller tankarna fokuserade på vad jag har för händerna snarare än på de där känslorna. Ni har väl förstått vid det här laget att jag är svag för kakao? Jag försöker jämt och ständigt hitta på nya idéer på kakor med kakao i. Här är dagens experiment, som jag måste ge betyget väl godkänt.
När det är recept där man inte ska smälta smöret är mixern min bästa vän. I med allt och kör igång mixern. Funkar varje gång. Extra bra när man gör chokladbollar för kniven smular ner havregrynen på ett väldigt bra sätt. Det kan bli lätt kaos när man häller på kaffet, men då låter jag bara degen stå kallt ett par timmar innan jag rullar bollarna.
Men åter till mina chokladsnittar. Dela degen i tre och rulla fingertjocka rullar. Lägg dem på plåt med papper och tryck till dem lätt med fingertopparna och in i ugnen på 200 grader. Jag glömde ta tiden, men typ 10-15 minuter.
Skär på diagonalen innan kakremsorna blivit kalla. Dessa kakor blir härligt frasiga, men samtidigt mjuka inuti tack vare sirapen. Är man lagd åt det håller skulle man kunna pensla kakorna med ägg och sen strö över hackade nötter innan man kör in kalaset i ugnen.
Om ni inte kan läsa från foto överst följer receptet här:
100 g smör
1,25 dl strösocker
2 msk ljus sirap
Blanda dessa tre ingredienser för sig om du använder elvisp. I mixern kan man slänga i allt sammans på en gång.
1 tsk bakpulver
0,5 msk vaniljsocker
2,5 dl vetemjöl
3 msk kakao.
Den om rödbetan
Ska du hem och blogga undrade en kollega när jag sa hejdå för att gå hem. Nja, svarade jag. Jag har ju redan bloggat idag och har inget nytt planerat. Men, jag har svårt att hålla mig ifrån. För några dagar sedan köpte jag färska rödbetar. Det åt jag väldigt mycket i början av året och tröttnade, men nu fick jag sug igen.
Det blev ugnsbakade rödbetor med morötter och fänkål. Fänkål är en stor favorit. Om inte annat luktar det fantastiskt när den tillagas. På med olja, flingsalt och svartpeppar. Rödbetorna tar ganska lång tid i ugnen. Jag orkade inte vänta tills det vara helt mjuka för jag var så hungrig.
Det här rotsakerna är till och med fina i slasken.
Rödbetsblandningen åt jag med en stekt laxfilé och en kall sås på creme fraiche kryddad med salt, svartpeppar och massa chilipeppar. Underbart gott!
Innehållsrik söndag
Eftersom jag gick och la mig tidigt igår vaknade jag färdigsoven och utvilad 7.30 i morse. Istället för att ligga och dra hoppade jag upp för att ta itu med min hemskt röriga lägenhet. Bland annat röjde jag bland skorna och ställde undan alla ballerinaskor och sandaler. (Dagens bilder är under all kritik, men what ever. Det är bara illustrationer och inte tänkta som några mästerverk dirket.)
Jag bakade också. Äpplekaka och kladdkaka och mellan varven sprang jag fram och tillbaka mellan mina rum för att hämta eller lämna något. Vid ett tillfälle sprang jag rakt in med låret i en öppen skåpsdörr. Orden som kom ut var inte vackra. Det gjorde fruktansvärt ont och den där rodnaden är som ett stort svullnat blåmärke med den där röda randen rakt igenom.
När jag hade bakat och röjt började jag skruva och borra. Nu skulle väl äntligen mina stringhyllor komma upp. Jag började i sovrummet. Att återberätta hela proceduren skulle förmodligen få er att somna. Det är vad den gjorde med mig i alla fall. Hyllorna kom inte upp, men allt mäck slog ut mig. Det blev en powernap innan jag dammade och dammsög.
När städet var avklarat gick jag till Backaplan för att storhandla på Coop. Jag fick syn på Rusta och gjorde en lov dit. Jag fotade stakarna mest för att det såg så roligt ut. Nästan så jag blir snurrig när jag ser dem.
Den här lilla hyllbyrån gillade jag. Jag faller ju för allt som är praktiskt. Tänkte att jag kanske skulle skaffa en sån till hallen istället för en garderob. Ja, ja. Jag får fundera några varv. Hyllan är för pluttinuttig för mig egentligen, men den är billig...
Två pocket för 99 kronor. Mina ögon föll på Gardells bok Om Jesus. Den har jag länge velat läsa. Och som alltid när jag köper en mer seriös bok är det som om jag måste kompensera med en oseriös. Hollywood Girls Club platsar i den senare kategorin.
På Coop handlade jag mat så klart, men även en del smått och gott som krokar och silikon (för väggbruk) samt den här chockrosa korgen. Jag behövde en liten korg för mina ögonskuggor och puder. Annars dräller de bara omkring.
Jag hängde upp duken som jag köpte på loppisen i Gråbo. Det ser bättre ut i verkligheten även om det där också liknar ett altare... Jag har velat dölja den där väggen, eftersom det är två stora rejäla skruvhål i den. De där hålen brukar jag allt som oftast förväxla med feta, svarta spindlar. Huh!
Jag får middagsgäster i morgon. Maten jag ska bjuda på är sådan att det lämpar sig med bröd till så jag slängde ihop fyra kakor. En halv åt jag till kvällsmat. Min mage tackar mig inte, men det var underbart gott!
Hade jag fått upp mina stringhyllor hade jag också kunnat tömma ett par av lådorna som döljer sig bakom skynket, men så blev det icke. Till min stora besvikelse. Nya tag under veckan eller nästa helg.
Ja, det här var en sammanfattning av min omfångsrika dag. Jag har fått gjort så himla mycket. Fixat mängder med småsaker som samlats på hög. Sånt där som inte blir av; byta batteri i brandvarnaren, köpa och sätta upp krok för diskborsten, röja bland skorna, stryka dukar... Jag hann inte med allt, men kan ändå njuta till max av det som ändå blev. Vilken bra söndag jag haft. Ligger här nu i soffan, har tänt ljus och bara tonar ner. Snart är det läggdags och jag är skittrött. Gäsp!
Knaskakor
Det började så bra och slutade så dåligt. Tvärtemot en romantisk komedi, kan man säga. Jag får komma på ett bättre sätt för de här stackars kakorna... (Och det här blev en bra kontrast till förra gå ner i vikt-inlägget.)
Kanelig äpplekaka
Bilden är två år gammal och från en tid då jag experimenterade mig fram till goda recept. Ja, den tiden är väl inte förbi direkt, men det var längesen nu som jag skapade utrymme för att latja i köket. Tyvärr.
Nu när det är tid för svenska råvaror som äpplen bör man dock passa på att äta dem. Antingen som de är eller i pajer och kakor. Därför tänker jag rekommendera mitt recept från det här experimentet. Jag får nog ta och göra den där kakan själv. Jag skrev i inlägget då att den var smarrig och jag tror på det ... Recept nedan.
Sofies äpplekaka
Detta behövs:
150 g smält smör (margarin borde bannlysas och är bannlyst i mina recept och i min kyl)
3 dl socker
2 dl vetemjöl
1,5 tsk vaniljsocker
1 krm salt
2 ägg
2 äpplen (ungefär)
kanel
Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och skiva äpplena. Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Veva ner det smälta smöret och vänd sist i äggen. Det går utmärkt att blanda med en slickepott.
Spänn fast ett bakplåtspapper i en springform, häll i smeten, placera ut äpplebitarna och strö över kanel. I ugnen jag använde då tog det 50 minuter, men mitt tips är att köra tills kakan är still när man skakar försiktigt i formen. Som en paj med äggstanning, ungefär.
Snabblagad soppa
Häll av bönorna i ett durkslag och skölj över kallt vatten till allt bubblit försvunnit. Släng i dem i en mixer tillsammans med de krossade tomaterna och en vitlöksklyfta. Häll över den mixade sörjan till en kastrull. Tillsätt cirka en deciliter vatten, en halv svampbuljongtärning samt salt och peppar. För att få ner tomatsyretoppen kan man slänga i ett kryddmått socker. För en rundare smak svepte jag i cirka en deciliter matlagningsgrädde. Och för piffens skull hackade jag ner ett gäng sparrissar. Tänker att det passar lika bra med gröna ärtor, brocoli eller vad som helst. Låt koka några minuter. Servera med en klick keso. Snabbt, smidigt och gott!
