Bakåtblickar



Här är mina barndomsvänner och jag. Jag tror att vi är fem år. Jag har för övrigt aldrig varit lucia. Nedan följer ett antal bilder från mina unga år. Det är roligt att se tillbaka. Utan problem känner man igen mig och jag tycker det är roligt att se vilka drag som lever kvar.



Ni som läst min blogg länge (och ni som känner mig sen gammalt) vet att pianot har haft en central roll i mitt liv. Jag tror knappt det gick en dag utan att jag spelade. Här är jag nog runt nio år. Ganska sällan övade jag dock på mina pianoläxor utan spelade mest allt möjligt annat. Samma fantastiska studieförmåga hade jag i övriga skolan. Men det gick ju bra för mig ändå ... (Förresten de där jeansen hade rubinröda stenar längs fickkanterna. Värsta bling, blingen!)




Ja, blond var jag som barn. Nära på vithårig. Det har jag från pappa. Mamma är mer rödblond och den tonen har inte jag. Gruppfotot till vänster är jag och tre av mina syskon tillsammans med farmor och farfar. Farmor levde inte särskilt länge till efter det här. Jag var inte mer än fem år när hon dog ändå har jag några få riktigt starka minnen av henne. Till höger syns mamma, jag och mina systrar, mormor och morfar samt mammas farmor.



Denna bild är från ett scoutläger tror jag. Mamma var scoutledare, men var även duktig på det där med att färga garn. Och det är det som pågår här. Träskor var det som gällde när jag var liten. Foppatofflorna var tack och lov inte uppfunna då. Och långa ben, det hade jag redan som barn ...




I vevan när jag fick dockan som jag så glatt kramar lärde jag mig att läsa. Då var jag fyra. Att jag minns det är för att när jag öppnade julklappen som dockan låg i läste jag dockans namn som stod på dess klädsel. Jag minns namnet än idag. Hon hette Tine. På bilden under sitter jag flankerad av mina vakande systrar.




Bada i diskhon var grejen. Det har vi alla syskon gjort innan vi blev för stora. Knubbig näsa och sneda ögon. Jodå. Till höger jag och morsan.




Bilden ovan fanns med i ett inlägg för ett tag sedan. Det är en av mina absoluta favoritbilder från barndomen. Förklädesklänningen hade mamma sytt. Ganska många kläder jag hade som barn var sydda av mamma. Under en viss ålder tyckte jag att det var lite pinsamt. Framför allt när kompisarna kom i nyköpta kläder. På senare tid har jag fattat att den verkliga lyxen är hemmasytt.
Lillebrorsan och jag posar för storasyrran som just införskaffat kamera. Tröjan jag har tror jag att mamma stickade till syrran med kameran. Jag fick ärva.



Och det var så här allting började. En dag i februari kom jag skrikande och röd till världen. Sen dess har det bara blivit bättre.


Kommentarer
Postat av: Kajsa

Rolig vandring i barndomen, fina foton och fina du ! <3

2012-06-02 @ 10:05:53
Postat av: Sofie - Kreativa latsidan

Skulle tro att pappa är fotografen bakom de flesta bilder. <3

2012-06-02 @ 13:35:33
Postat av: Martina

Härliga bilder =) Markus ser ut som en riktig illbatting hahaha

2012-06-06 @ 09:55:53
Postat av: Sofie - Kreativa latsidan

Markus inte bara ser ut som en illbatting. Han är en illbatting på alla sätt och vis :)

2012-06-06 @ 20:24:29
Postat av: Hannah

Första gången jag hittar till din sida... Trevligt! Men jag måste säga att du är mer lik dig än jag är. Alltså lik mig. Söta var vi iaf!



Hoppas allt är fint och att vi kanske ses nån gång?

2012-06-09 @ 01:36:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0