Ibland är det som att jag går sönder lite grann inuti över allt som jag längtar efter. Saker som är onåbara för tillfället. Och saken är den att jag hela tiden har nya saker som jag längtar efter. Det kan handla om människor jag vill träffa, platser jag vill se eller projekt jag vill genomföra.

Tålamod har ju aldrig varit min styrka, men jag kanske ändå borde lära mig av mitt eget facit. För hittills i mitt liv har jag tagit mig för och genomfört det jag vill göra. Det kan ta tid och följer inte alla gånger det schemat jag skulle vilja, men jag brukar komma fram.

En annan sak i all den här längtan och tålamodsbristen är min rastlöshet. Den är nog värst. Driver och driver. Jagar ständig förändring och förnyelse. Det är tröttsamt.

Jag läser just nu boken "Jag är både listig och smart" som handlar om Olle Ljungström och det liv han levt fram till nu när han är 50 år. Det mesta i hans liv påminner ingenting om mitt, men så finns det vissa drag. Den där jakten. Ungefär som: när ska livet börja? Fast jag tycker mig leva varje dag, mer att jag inte är där jag vill vara.

Ibland har jag tänkt att det finns för många val i mitt liv och att jag vill leva där jag har än fler. Kanske skulle jag helt enkelt göra som Olle Ljungström gjorde. Tvärtom. Han flydde. Flydde kaoset i Stockholm och bosatte sig i en villa i Gräfsnäs utanför Alingsås.

Sus och dus-människan på landet där ingenting händer. Där blir man inte serverad. Jag har börjat längta allt mer och kanske är det dit jag ska. Inte till Gräfsnäs precis, utan till landet över lag. Till gräsklippning, snöskottning och morotsodling. Där rikedom är som på bilden.

Det är dit jag längtar idag. Och det gör lite grann ont för jag vet att det är ganska långt borta.