Flyga fram

 
Jag hämtade min cykel i eftermiddags. Dock körde jag bara ner den i garaget på jobbet och visste inte om jag skulle få med den hem idag, eftersom jag skulle ut på kvällsjobb, men jo då.
 
 
Vädret har det ju inte varit något större fel på idag. Det kunde inte varit bättre för premiärfärd med min Monark Dagmar.
 
Från jobbet och hem tog det bara 20 minuter och då var det cirka fem minuters väntan innan färjan la ut. Om jag har flyt hela vägen tar det alltså bara en kvart till jobbet. Hur bra! Plus att jag kommer att tjäna in cykeln på fyra månader. Räknat i månadskort alltså.
 
Jag har inte haft någon cykel och än mindre cyklat på flera år. Det kändes ovant under typ 30 meter, men sen kändes det som att flyga fram! Skön känsla. En av mina kollegor är övertygad om att jag kommer sluta cykelpendla ganska snart. Hen får väl se.
 
 

Konstrundan i Majorna

 
Den här helgen bjöd konstnärer i Majorna in till den årliga konstrundan. Jag och M bestämde för ett par veckor sedan att vi skulle ta tillfället i akt.
 
Vinden är svår att fånga i bild, men jösses vad det har blåst idag. Särskilt här ute vid älven.
 
 
Vi började på Röda sten där det var en samlingsutställning av flera olika konstnärer. Den här lokalen är fantastisk! Nästan bättre än alla verk.
 
 
Den här konstnären är en favorit. Vi besökte även hennes ateljé.
 
 
Det bästa med en sådan här dag är att man upptäcker favoriter man inte visste att man hade.
 
 
Stor skulpturgrupp.
 
 
Några bilder från miljön bara. Underbar!
 
 
Den här målningen blev jag väldigt förtjust i. Så himla fina färger och jag gillar den lite stökiga tekniken. Inte så finputsat utan ganska "smutsigt". Jag hade svårt att slita mig från den.
 
 
Vi lämnade Röda sten för Sockerbruket för att besöka konstnärerna i sina enskilda ateljéer. Här är vi hos Marie Almqvist vars två tavlor fanns på en bild ovan. Det är något med hennes målningar som fångar mig. Jag tycker så mycket om dem! De är väldigt grova, med mängder av färg i lager på lager. Ljuset! Jag hade inte varit ledsen om jag fick hänga upp en av hennes tavlor hemma.
 
 
Dessa skulpturer har Emma Ströde gjort. Så söta.
 
 
Ida Erika Andersson gör de här urfina muggarna. Dessa väckte en tanke jag haft sen jag var 17-18 år. Då var jag hemma hos en vän och hennes mamma samlade på fina muggar. Hon köpte bara en av varje och hade en fantastisk liten samling där alla kunde ha sin egen favorit. Många gånger har jag tänkt att jag skulle börja samla så också. Det kanske är dags att starta nu! Jag har en redan som jag fick i avskedspresent från mina kollegor i Värnamo. Jag skulle lätt köpa muggen ovan med koltrasten och björkstammarna. Jag borde slagit till idag och vet inte varför jag lät bli.
 
 
Inne på KKV hittade vi den här textilkonstnären - Sara Enquist.
 
 
Den här blev jag särskilt förtjust i av hennes verk. Det framgår inte av fotot, men bilden har delvis broderat mönster.
 
 
Coola!
 
 
Tyvärr tog jag inte den här kvinnans namn, men hon var väldigt rar och gjorde näpna skulpturer. Denna var tänkt att ha i trädgården. Tung! Säkert fem kilo lera.
 
 
Ett fat med havstulpaner på insidan. Snyggt!
 
 
Hos många konstnärer dök det upp fåglar. Något som både jag och M gillar.
 
Bra dag! Vi gick omkring i tre timmar och var rejält möra i både kroppar och skallar. På tre timmar blir det många intryck. Oerhört inspirerande!
 
 
 

Vägen till jobbet


Alltså Göteborg! Älska! Det här är min nya väg till jobbet. Över vattnet från Lindholmen till Rosenlund. Till Lindholmen tar jag buss. Det är visserligen bara två hållplatser, men det tar en kvart att gå. Än har jag inte fått in det i min morgonrutin. Från Rosenlund på andra sidan tar det tio minuter upp till jobbet.
 
Att åka över älven är fantastiskt och jag önskar att resan tog längre tid än sina fyra minuterna. Det är ju så vackert att det gör ont i en.
 
Jag började nya jobbet i måndags och det har varit en härlig start. I måndags satt jag hela förmiddagen med min chef och blev matad med information. Sedan dess har dagarna varit en blandning av information, samtal med kollegor och inbokning av massa möten. Under april månad ska det göras en tidning och jag kommer att göra åtminstone tre av de större jobben så jag har kontaktat personer att prata med och bokat upp dem för intervjuer. Jag är otroligt pepp på att få träffa folk för intervjuer och att fota och skriva artiklar igen. Jag har saknat det mycket.
 
Chefen har varit borta två dagar, vilket har gett mig chansen att lära från min närmsta kollega. Idag är chefen tillbaka och jag ska med på ett möte idag och ett möte i morgon. Möten som jag inte kommer vara med på i fortsättningen, men som jag ska vara med på nu för att lära känna verksamheten och dess människor.
 
Jag har fått ett otroligt varmt välkomnande och det här känns så bra!
 
 

Allt jag lärde mig

 
I förmiddags satte jag mig på bussen och åkte till Sjövik. När jag gick längs den här vägen kom ett rådjur plötsligt upp på vägen en bit framför mig. Djuret stannade upp, liksom jag, så stod vi där och tittade på varandra en lång stund. Det var så fint! En bonus med att komma till Sjövik är att alla man möter längs sin promenad hejar på en. Det gillar jag!
 
 
Jag skulle till Sjöviksgården och hälsa på en vän. Här har jag jobbat inte mindre än sju säsonger av mitt liv så det är en speciell känsla att återvända. 
 
 
Gården är med i ett projekt och kommer att bjuda in till retrokafé fram över och därför håller man nu på att inreda en del av gården i 50-talsstil. Bland annat har man köpt in denna fantastiska soffgrupp. Så snygg!
 
 
Fin!
 
 
Bland allt det gamla fanns en Värnamo Nyheter från 1969! (Jag har ju jobbat på den tidningen i flera år!)
 
 
Där fanns även en broschyr från Liseberg.
 
Det är som sagt speciellt att komma till gården igen. Minnet av alla dem jag jobbat med fladdrar förbi. Djupa samtal, oskyldiga bus och tanken på vad mycket jag lärde mig där. Ansvar (redan som 18-åring fick jag ta fullt ansvar i köket och leda arbetet på mina pass), teamwork, kommunikation, service och att skitgörat är en del av det roliga. Men jag lärde mig också mycket annat. Personlig utveckling tack vare goda samtal med både chefer och kollegor. Lönen var usel, men det var i princip aldrig tråkigt att jobba. Det kunde vara jobbigt, men inte tråkigt. Den här gården har jag mycket att tacka för.

Modeteckningar på Röhsska

 
På Röhsska visas just nu Mats Gustafson Fashion Figures Faces. Vill du uppleva suverän skicklighet i akvarell så passa på att gå dit. Utställning är tillgänlig fram till maj. Så här skriver Röhsska:
 
Under våren presenterar museet en separatutställning med den svenske modeillustratören Mats Gustafson som under flera decennier rönt internationell uppmärksamhet för sina modeteckningar, utförda i akvarell, tusch och pastell. Modescenen, med sina snabba växlingar och hunger efter nya uttryck, fångas skickligt och med eftertanke i Mats Gustafson bilder. Mats Gustafson, som är född i Mjölby 1951, är sedan 1980 bosatt i New York. Han har medmverkat i en rad internationella utställningar och är verksam över hela världen.
 
 
Jag var där med syrran och Skruttan. Varje gång jag går på utställning tänker jag att jag borde gå oftare. Det är väldigt givande och inspirerande. Tänk jag avskydde museum under skoltiden, men nu kan jag verkligen njuta av det.
 
 
Om inte annat kan man njuta av den vackra byggnaden som Röhsska inryms i.
 
 
Vi gick ett snabbvarv på övervåningen också. En tidsresa i nutida designhistora. Väldigt fascinerande!
 
 
Sedan mötte vi upp svågern och Lilla fröken för lunch.
 
 
Vi gick i några affärer också.
 
 
Med tanke på solen kan man tänka sig att det var skönt ute, men fy farao vilken kall och snål vind. Det verkade dock inte bekomma tjejerna så värst mycket...
 
 
 

Vila och njuta lyckan

 
I fredags eftermiddag packade jag in mig och mina tavlor i en lånad bil och körde mot Värnamo för en helg med goda vänner. Helgen inkluderade visning av mina målningar. Fredagen bjöd på riktigt ruskväder och jag körde i ösregn och mörker. Sämsta tänkbara körvädret.
 
 
Desto skönare att vakna upp på lördagen till det här vädret och på den här härliga gården. Nu har jag varit där så många gånger att det börjar kännas som hemma. Nästa gång jag ska dit vaknas det bröllop!!
 
 
Eftersom jag var i Värnamo var jag helt enkelt bara tvungen att åka till Erikshjälpen. Tyvärr träffade jag ingen jag kände varken bland kunderna eller bland personalen. Däremot sprang jag på en hejans massa trevliga lampor som jag hade kunnat köpa allihop, men jag lät bli denna trearmade skönheten.
 
 
Jag lät även bli den här parlampan i glas, mässing och teak.
 
 
Den här däremot kunde jag inte låta bli. Ni ser ju! Vilken skönhet! Nu ska min 20-talsreplika från 70-talet bytas ut mot en lampa som passar bättre till min övriga inredning. Jag är lite kär i den! 200 kronor gick den på. Det är ett bra pris. Jag köpte även en klänning som var väldigt fin. Jag har inte provat den än och har därmed heller ingen bild på den, men det kanske jag återkommer med.
 
 
Eftersom vi inte ville slå hål hur som helst i väggarna så nyttjade jag istället hyllor och skänkar och kamminer att ställa och hänga mina målningar på.
 
 
Storslaget! Min egen favoritmålning på pampigaste platsen. Detta är tavlan jag aldrig någonsin kommer att sälja.
 
 
Att tillbringa en hel helg med dessa. Glädje! Bakom dem syns några av mina målningar.
 
 
Jag tog två bilder när jag tyckte att det var mycket folk för att kolla på kläder och konst. Det här är inget hur det såg ut en stund senare. Det var så trångt att det knappt gick att ta sig fram.
 
Jag hade låga förväntningar gällande eventuell försäljning av mina tavlor. Jag visste att de allra flesta kom för klädernas skull, men jag sålde fyra tavlor och har fått en reservation. Det känns väldigt roligt! Två av mina före detta kollegor kom dit. B hann jag inte prata så hemskt länge med, men P stannade nog en timma och vi hann fika och prata igenom det senaste. Jag är väldigt glad att just dessa två kom. Det betydde mycket för mig.
 
I övrigt var den största behållningen att bara få vara i denna fantastiska miljö med min vän och hennes familj. Stort tack till E som bjöd in mig och som ordnade hela den här tillställningen!
 
 
Jag kom iväg tidigare än jag trodde från Värnamo och svängde in hos mina föräldrar i Ulricehamn. Där befann sig även mina systersöner så jag hann krama på dem också. Efter lunch och prat om framtidsplaner drog jag vidare. Hem och packa ur bilen och iväg till Kungälv för att lämna den åter. Tack J för lånet!
 
 
Jag tog bussen tillbaka till Göteborg och fick en halvtimma över innan jag skulle åka vidare. Jag insåg att jag hunnit bli hungrig igen så det blev sushimiddag.
 
 
När jag hoppade av vid Redbergsplatsen var det så här vackert! En ser inte det på bilden, men i verkligheten syntes Hisingen och en av kranarna. Det gjorde mig glad.
 
 
Målet för kvällen var en piano- och orgelkonsert i St Pauli kyrka. Jag har svårt att sätta ord på det, men det var överväldigande. Med orgeln bakom ryggen, uppe på läktaren, och flygeln framför fylldes hela kyrkorummet av denna stora och mäktiga musik som musikerna levererade. Snacka om att översköljas av musiken! Jag tänkte när jag satt där: Tänk om man kunde fotografera musiken för att kunna förmedla den vidare. Ni får ta mig på orden istället. Konserten pågick en timma, men jag hade nog kunnat sitta där hela natten och lyssna. Fantastiskt! Tack!
 
 
I väntan på vagnen hem kom en man och började prata med mig. Han berättade att han just varit på en otrolig konsert och vi konstaterade att vi hade varit på samma. Vi delade våra tankar och känslor. Det var roligt. Båda så uppfyllda av musiken.
 
Angående bilden. Jag tyckte det var roligt att någon gjort ett hål i busskurens glas för att låsa fast det med ett hänglås. Detaljerna.
 
Jag var otroligt trött när jag kom och sov elva timmar i natt och gick inte upp förrän efter 14. Idag gör jag ingenting. Ikväll är det kör. Det får räcka. Vilken lyx! Att bara kunna vila och njuta av lyckan som rusar omkring i kroppen.
 
 

Kusinträff i miniformat

 
Idag har jag haft besök av min kusin och hennes lilla skrutt.
 
 
På samma gång var även min bror och ytterligare en kusin här. Kusinerna är dessutom systrar.
 
 
När maten var avklarad hängde vi alla på golvet. Det är ett rätt gött läge. Alla på samma nivå som ökar möjligheten till spontangos.
 
 
Den här rackarn var också med, så klart!
 
Således en riktigt bra söndag, trots en enorm trötthet. Gårdagen tillbringade jag med en vän och dennes vänner. Vi startade redan vid 14 för att en timme senare gå på ett praktiskt undervisningspass om skratt. Som terapi. Det var...annorlunda. En kvinna som hållt på med detta i 25 år berättade om alla positiva effekter som kommer med att man skrattar. Minskad stress, spänningar som släpper, man blir smartare med mera.
 
 
Efter den inledande teorin fick vi göra en massa skrattövningar. Det började lite trevande, men sen skrattade vi rätt bra allihop. Fast jag måste säga att det kändes till viss del märkligt att bara skratta, men fake it till you make it, sa instruktören. Sen om just detta kommer innebära mer skratt i min tillvaro är jag tveksam till. Å andra sidan har jag mycket skratt i livet redan som det är. Jag älskar ju att skratta!
 
När terapipasset var över gick vi hem till värden, lagade mat och bara hade det gött resten av kvällen. Bra helg!
 
 

Fredagshäng

 
I fredags hämtade jag de här två från förskolan. Att det pissregnade hejdade dem inte från att vilja leka sig hela vägen hem. Helt ok för moster också.
 
 
Det var idel glada miner från dem och massa busiga upptåg. Lilla fröken ställde sig bland annat och slickade på ett fönster. På insidan satt en kvinna och två män framför sina datorer. De fick sig ett riktigt gott skratt. Så även vi.
 
 
Den uppmuntran satte fart på kreativiteten. Sen skulle varje stolpe kramas och slickas och varje människa innanför ett fönster få sig en vink. Det tog en bra stund att komma hem. En promenad som kanske skulle tagit en kvart tog snarare 45 minuter.
 
 
Väl hemma skulle jag fixa middag och tjejerna plockade fram ritgrejerna.
 
 
Efter maten kom en godisskål fram. Att ta en godis och att ta en näve godis är ungefär samma sak för vissa.
 
 
När lillasyster sedan skulle nattas fick jag och Skruttan en stund för oss själva. Vi kröp ihop i soffan, lekte med varsin mobil och snackade lite. När så det var läggdags även för henne fick jag och min syster tid att prata. Det blev ganska mycket jobbprat då vi båda står inför nya utmaningar på olika sätt. Bra eftermiddag. Bra kväll.

Ramberget + pw + nöjd Sofie = sant

 
Så här ser min pw-runda ut. När jag började gå för ett år sedan var den jobbig att gå. Det är den inte längre. Nu är den väldigt behaglig. Jag hade lika gärna kunna gå runt hela berget istället för att korsa parken, men det gör jag för att få mer kuperad runda. Jag håller samma tempo så väl uppför, som nerför och på platten. Problemet är att jag succesivt har ökat min fart. Insåg jag idag när jag tog tiden. Denna runda tar bara 27 minuter. När jag började tog den 30+. Jag måste alltså utöka. För minst 30 minuter ska det vara. (Hör sjukgymnastens ord ringa i skallen.)
 
 
Så frågan är hur jag ska förlänga min runda utan att tappa upp- och nedförsbackarna genom parken. Ska jag ta en sväng i området kring Rambergsvallen,
 
 
mellan Wieselgrensplatsen och Vågmästareplatsen
 
 
eller mer kring Brämaregården?
 
Jag kanske får gå alla tre och känna mig fram. Bara jag vet när jag startar vart vägen bär för när jag väl börjat gå bara trampar jag fram med fokus på takten i musik jag har i lurarna. Till viss del även på min omgivning och eventuella dofter i luften. Som idag när det doftade brynt smör mellan husen. Mmm...

En dag som arbetslös

 
Första dagen som arbetslös. Det gick väldigt fort. Jag började med att ta sovmorgon till strax efter åtta. Därefter for jag omkring som en skållad råtta med dammsugan. Jag fixade några grejer på nätet och kvart över tio gick jag till arbetsförmedlingen.
 
Det var väldigt mycket folk där. När jag kom in betjänades nummer 33 och jag fick nummer 56. Jag hade förberett och var redan inskriven med allt jag kunde göra över nätet. Det tog cirka 45 minuter innan det var min tur i nummerordningen. Sedan fick jag vänta en kvart innan en handläggare ropade upp mig. Inne hos handläggaren tog det en halvtimma. Jag vet inte riktigt vad han gjorde. Typ att alla mina uppgifter skulle fyllas i igen fast i andra formulär. Verkar onödigt krångligt, men vem är förvånad?
 
Jag skulle börja måla idag, var tanken, men igår kväll bjöd jag in brorsan på lunch och han tackade ja. Han är föräldraledig. Det var gött att kunna ses så här en vardag och inte ha några tider att passa. Vi hann prata igenom en hel del.
 
Under sena eftermiddagen ringde jag till en av mina gamla chefer på VN. Han är den bästa chefen jag någonsin haft och förmodligen kommer jag inte att ha någon bättre heller. Det var fint att prata med honom. Det var säkert ett år sedan sist. Vissa människor bara ger en energi och pepp genom att vara den de är. Med honom är det så. Jag hoppas och tror att det är ömsesidigt.
 
För en stund sedan kom jag på: Jösses det är måndag! Det är kör! Tänk att jag redan är satt ur spår... Ja, ikväll är det kör. Älskade kören som ger mig så mycket energi och glädje. Det är rent fantastiskt. Kvinnorna jag träffar där varje vecka och pratar med är underbara!
 
Ja, så jag måste säga att den här första dagen var bra. Det enda negativa är all byråkrati kring att vara arbetslös. Papper, instruktioner och myndigheter gör mig förvirrad. Det är inte min grej, men det är bara att rätta sig i ledet.
 

Eventet

Det är några som undrat om eventet jag har skrivit om så jag tänkte berätta om det nu. Jag har tyvärr inga bilder, så det blir lite torrt. Jag kanske kan skaffa fram bilder till ett senare tillfälle.
 
I våras startade företaget en landsomfattande tävling för kunderna. En tävling måste ha en prisceremoni, men hur får man folk från hela landet att komma trots att man vet att man inte vann? När vi kom tillbaka efter semestern började jag och mina chefer planera för ett event med ett, som vi trodde, lockande innehåll. Vi började leta lokal för eventet och efter ett besök på Berns i Stockholm bestämde vi att där ska vi vara. 
 
Allt eftersom spikade vi ett upplägg där vi ville ge deltagarna bra information, intressanta samtal, inspiration och en fantastisk avslutning som innefattade prisceremoni för tävlingen. Sen i oktober har jag jobbat med detta parallellt med alla mina vanliga uppgifter som kommunikatör. Det har varit ganska tufft. Tävlingen sträckte sig fram till årets slut och ju närmare slutet vi kom desto mer frågor och funderingar hade tävlingsdeltagarna, vilket ledde till mer jobb för mig.
 
Eventet fick två delar. Dagen med undervisning och kvällen med fest. Vi bokade Kristin Kaspersen som moderator för dagen. Hon skulle förutom att hålla i inramningen även leda två panelsamtal. Jag höll två föredrag, varav det ena byggde på information utifrån tävlingen och det andra utifrån två undersökningar som jag hade gjort under hösten. Jag vävde även in information om företaget och olika trafiktendenser vi sett på hemsidan.
 
Jag tror vi landade på 270 gäster. Jag har aldrig talat inför så många förut. Bara sjungit, men det är inte samma sak. Det hela gick skitbra. Jag kände mig hur säker som helst på scen och i första passet märkte jag att jag nästan kunde mitt 25 minuter långa manus utantill och kunde koncentrera mig på att bläddra fram rätt bilder i power pointen.
 
Vi hade bjudit in Michael Södermalm som hade en inspirationsföreläsning. Därefter tog ett mingel med vin och snittar vid. Komikern Niklas Andersson tog oss därifrån och genom resten av kvällen. Vilket innebar en trerättersmiddag och mellan rätterna körde han stå upp och priser till de fem vinnarna delades ut.
 
Som final uppträdde Loreen. Som ni säkert förstår var hon magisk! Stört bra. Hon använder sin röst som ett instrument. Jag pratade med henne efteråt. Sa hur bra jag tycker hon är. "Äh, ge mig en kram. Cool frippa förresten." blev hennes svar. Skön!
 
En dj tog vid och sedan var det fest en bra bit in i natten. Det känns som en hygglig avslutning på en anställning. Att sluta med dunder och brak. En succé rent ut sagt. Allt slit som jag har lagt ner gav resultat. Företaget  fick ett event att vara stolta över. Det var väldigt många gäster som kom fram och uttryckte sitt gillande för arrangemanget.

2013 blev 2014

 
Länge sen nu. Varför inte en uppdatering om årets sista dag! Det blir även en blick tillbaka och en framåt.
 
Nyårsafton tillbringade jag med bästa vänner. Vi började på ett blåsigt Ramberget.
 
 
I vanlig ordning var vyn slående vacker!
 
 
Vi hade kaffe, ostmackor och lussebullar med oss.
 
 
När vi kom tillbaka fixade vi i ordning oss själva och sedan maten för kvällen. Vi satsade på många rätter. Sju stycken plus sallad och bröd. Bland annat den här räkröran på färska räkor.
 
 
Eftersom vi ändå hade massa räkskal passade jag på att för första gången i mitt liv göra en egen fond. Först körde jag skalen och ett gäng vitlöksklyftor på 200 grader i ugnen i cirka 30 minuter. I med alltihop i en kastrull och på med vatten. Ett par-tre deciliter och låt sjuda. Sila och använd!
 
 
Fonden använde vi till dessa. Blåmusselsoppa. För att inte vara överdrivet förtjust i blåmusslor var soppan mycket god! Med grädde, vin, lök, persilja och fond.
 
 
Grönkålssallad med granatäpple och apelsin.
 
 
En rätt var stekt lax med saffranssås. En del av laxen användes rå i en cocktail och det som blev kvar serverade vi som sashimi.
 
 
Asiatisk havscocktail! Med rå pilgrimsmussla och lax, mango, avocado, salladslök, chili, rostade sesamfrö, toppad med lyxig regnbågsrom och koriander samt med en dressing på lime, citron, apelsin och soja. Magisk!
 
 
Vi satt och åt länge. Det krävdes tid för att orka äta allt. Till efterrätt åt vi en hemmagjord chokladmousse med hallon och hasselnötter. Helt ok den också!
 
Sen höll vi på att missa tolvslaget för vi satt och sjöng "Jag ger dig min morgon". Det känns som rätt låt att starta det här året med. Vi hann utanför lägenheten också. Hälsade på grannarna och spanade mot himlens fyrverkerikaskader.
 
2013 då? Vad hände? Ja, säg det. Året har gått vansinnigt fort. Framför allt hösten. Som ett fingerknäpp och jag har svårt att riktigt minnas vad som hände.
 
Något jag vet är att året har samlat små korn på en våg. Var korn för sig kanske inte var av betydelse, men fredagen innan jul slog vågen i botten. Dagarna fram till julafton snurrade tankarna i min skalle mer än vanligt. Jag delade dem med familjen. Efter att ha varit hos mormor och morfar på julafton bestämde jag mig.
 
Tre dagar senare meddelade jag min chef om min uppsägning.
 
Jag jobbar januari ut och jag har inget som tar vid. Det känns väldigt spännande och lite läskigt, men jag tror jag behöver en gnutta av dessa ämnen i mitt liv då och då. Jag har så mycket trygghet i mig själv att jag behöver sätta tillvaron i gungning ibland.
 
Jag ger inga löften till det nya året, för jag lovar bara vad jag kan hålla, men låt mig önska mig ett nytt jobb som bättre passar min person och mina talanger, ett jobb som utmanar mig och håller mig på tårna, en tjänst som jag utvecklas i både som yrkesperson och privatperson. När jag ändå är igång hoppas jag att 2014 är året då jag får möjlighet att bo i en trea igen. Då säger vi så!
 
Gott nytt år! Må ni få vad ni önkar er!

Två gosiga systrar

 
Förra helgen hängde jag med tre katter. I huvudsak dessa två systrar. Hur mysigt! Som kvalsterkänslig är det lite klurigt att hänga med katter tyvärr, desto bättre när man kan göra det lite tillfälligt. Jag önskar så mycket att jag kunde ha katt. Det får bli någon gång när/om jag köper hus så katterna kan vara ute mycket.
 
Så som en annan crazy cat lady delar jag här 14 bilder på dessa två fantastiska gosiga systrar.
 
 

Födelsedagskalas

 
Igår fyllde min lillebror E år och för två veckor sedan fyllde även bror C och syster E år. Idag firade vi allesammans. De båda bröderna köpte likadana chokladkartonger till varandra, vilket så klart ledde till en del skratt.
 
 
Jag och E:s sambo A dekorerade smörgåstårtorna som hon, mamma och E förberett dagen innan.
 
 
Så här blev min. (Hade gärna haft mer räkor på min.)
 
 
Så här tjusig blev A:s!
 
 
C provar en tröja han fick i present. Den satt som en smäck.
 
 
Mamma fixar det sista inför maten.
 
 
Och som vi åt!
 
 
Lilla fröken sötast i världen.
 
 
Tänk att dessa kusiner faktiskt satt still en stund för att äta.
 
 
Lillkrabban fick smak för salta pinnar.
 
 
Soffhäng.
 
 
Till kaffet hade jag bakat drömtårta, dubbla havreflarn med nutella emellan och en hederlig kladdkaka med grädde. Choklad i mängder! Det kanske inte syns, men Lilla frökens tunga hänger utanför och fokus är på kakorna. Ja, men vem älskar inte kakor!
 
 
De äldre kidsen var inte heller ledsna över efterrätten.
 
Jag åkte till mamma och pappa redan i fredags och det har varit en skön helg i familjens sällskap. Det var bara en som saknades denna gång, men snart är det jul och då får vi hoppas att ingen är sjuk eller saknas av andra orsaker.

Livat värre

 
Jag har varit på kalas idag. Hos min bror som nyss fyllt 30. God mat var det. Det syns ovan.
 
 
Gott sällskap också. Vi saknade en del av vår familj. Typ fem stycken. Ändå var det bra livat och trött blev jag. Lyxigt nog fick jag skjuts hem och slapp ta vagnen.

Sjukt gammal diskborste

 
Så här ser min diskborste ut.
 
 
Ni vet hur det blir efter ett tag. Stråna viker åt sidan och det är dags att köpa en ny. Eller?
 
 
Nä. Den här diskborsten är av ett annat snitt. Den behöver inte slängas. Ställ den i en kastrull med vatten och låt koka upp.
 
 
För att bli av med fett droppar jag i lite diskmedel. Låt borsten stå en stund i det kokande vattnet.
 
 
Efteråt har så gott som alla strån rest på sig igen. Jag lovar, en nyare borste än min hade sett helt ny ut efter en sådan här omgång, men till saken hör att min borste har några år på nacken. Jag skulle gissa på tio år. Fattar ni det eller? En diskborste som jag haft i tio år! Det är resurssnålt.
 
Det är faktiskt sant. Men det är inte vilken sort som helst. Den är bra mycket dyrare, men så värt! Här kan man köpa den.

Böcker och cocktails

 
I fredagskväll kom den här goingen till Göteborg från Malmö. Vi har inte setts sedan i våras och det var ett kärt återseende. Från sekund ett pratade vi i ett. En hel helg och ändå hinner man inte klart. Som tur är ses vi om en månad redan.
 
 
I lördags var vi på bok- och biblioteksmässan.
 
 
S vill köpa sig fri och jag lära mig konsten att vara snäll. Ja, utifrån titlarna på två av böckerna vi slog till på. Jag köpte sex böcker plus en gästbok som invigdes redan samma kväll.
 
 
Då hade nämligen jag och M bjudit in till cocktailparty med 1920-talstema.
 
 
Den ena gästen var tjusigare än den andra och vi hade en go kväll tillsammans. Grymma är ni!

Full time bus

 
Jag har varit hos syrran i helgen. Lördagen bjöd på fantastiskt septemberväder och jag och syrran började med lunch på stan. På en uteservering så klart, men vi fortsatte utomhus även hemma hos henne.
 
 
Nyvaken lort.
 
 
Mask.
 
 
Bröder.
 
 
Med moster på besök måste det så klart lekas. En hel del. Vi hoppade och brottades på studsmattan till min nacke sa nej. 
 
 
Vi spanade in renoveringarna i källaren.
 
 
Och fiskade.
 
 
Systrar.
 
 
Grabbarna hängde ett tag i sandlådan. Det var sand mest överallt. I kläderna, ögonen och munnen.
 
 
En närproducerad kall. Smarr!
 
 
Smarr på den också!
 
 
Fint ljus måste nyttjas!
 
 
Nu är vi polare. Den där åldern har passerat när moster varken får titta eller röra. Skönt!
 
 
Innan nattning spelades spel på paddorna.
 
 
Bordslek efter middagen idag.
 
 
Han är inte alls ledsen över att bli fotograferad. Vänder blicken precis rätt.
 
 
Efter maten gick vi ut trots att regnet öste ner. Skönt för både barn och vuxna att komma ut och röra sig lite. Mest kul att stampa i vattenpölar.
 
 
Det blev promenad och springtur i skogen.
 
 
Bland annat passerade vi genom en fårhage, men fåren var dessvärre inte särskilt sugna på att hänga med oss.
 
 
Så vi blev inte kvar i hagen särskilt länge.
 
 
Tack för en härlig helg!

Så där bara...

 
Alltså här går jag och lägger mig inte ont anande och när jag vaknar, kommer ut i köket möts jag av det här! Va falls!? 
 
 
Den här rackaren hade klätt in nästan hela mitt köksbord i nät. Hur tänkte hen här? Efter dokumentationen portade jag den oinbjudna gästen omedelbart. Bye, bye, bye!

Stina hjärta Kristoffer

 
Anledningen att jag var i Värnamo i helgen var ju givetvis för att mina vänner Stina och Kristoffer skulle gifta sig! De hade valt fantastiska Åminne bruk som plats för både vigsel och fest. Det är en maffig miljö, med att gediget arv efter bruket. Kontrasterna mellan den ruffiga miljön och bröllopsfina människor är underbar. Alldeles när vigseln skulle börja öppnade sig himlen och regnet hamrade mot taket i lokalen där vi var. Mysigt!
 
 
Först kom brudparets följe med två nerövsa systerdöttrar i täten.
 
 
Och sen det vackra brudparet.
 
 
Äntligen gifta! Vigselceremonin var väldigt fin, avslappnad och med många tårfyllda ögon.
 
 
Alla ville ta chansen att fota paret.
 
 
Och för all del även krama och gratta dem.
 
 
Champagnen fick de ställa ifrån sig vid närmsta avställningsplats som råkade vara en borr.
 
 
Det dåliga vädret gav vika för solsken.
 
 
Dockvagnen var nog en av kvällens höjdpunkter för systerdöttrarna. 
 
 
Hade det inte varit för att jag var klädd i klänning och decimeterhöga klackar samt befunnit mig på bröllop skulle jag ha ägnat hela eftermiddagen och förmodligen kvällen också till att fotodokumentera bruket. Så fint!
 
 
Stinas klänningen var verkligen vacker och satt som en smäck. Kolla vilken fin rygg! Älskar knappraden.
 
 
Tillsammans med föräldrarna.
 
 
Jag tog inga bilder alls under middagen, men det var så klart god mat, bra tal och roliga uppträdanden. Efter middagen bjöds det till småländskt bord, men hemmagjorda flaskdrinkar, öl och snus.
 
 
Till att börja med fick vi även njuta livemusik vid dansgolvet av Stinas bror (th) och hans vän.
 
 
Jag fastnar ju sällan på bild i min egen kamera vid sånna här tillfällen. Här är de enda korten jag har. Aningens tillgjorda, men glada är vi. Och kanske lite trötta.
 
 
Innan partyt riktigt satte igång gick vi alla ut för att skicka iväg sånna här lyktor. Det var helt stjärnklart ute och riktigt läckert att se hur alla lyktor steg i skyn över sjön.
 
Tack kära brudpar för en fantastisk kväll! 
 
För fler bilder från festen kolla #stinaochstoffe på instagram.

Tidigare inlägg
RSS 2.0