Fult och fint

Det är skillnad på fasader och fasaderl
 
 
Fina fasader.
 
 
Jätteful fasad.
 
Ja, det är ju bara mitt tyck och tänk, men det är något jag ganska ofta tänker och ser när jag rör mig i stan. Alla fasader som är renoverade (säkert på 80-talet) för att se ut som gammal marmor, eller vad vet jag vad de försökt efterlikna, är fula som stryk i alla fall.
 
Tacka vet jag tegel och puts!
 
 

Ruffigt och vackert

 
På en promenad stötte jag på den här väggen. Jag blev alldeles förtjust! Så snygg grön färg. Skabbigheten. Älskar det!
 
 
Fastnade även för detta utsnitt. Så rått och ändå vackert i sin form och gemensamma konstellation. 
 
 
Det byggs en hejans massa i närområdet där jag bor. Husen är fina, men allt nybyggt är så själlöst. Det blir väl bättre om några år när det är rejält inbott får jag hoppas.

Samla bilder

 
Jag älskar att samla bilder. Att fota. Oftast blir det inte av att jag plockar fram kameran trots att jag ser bilder, bilder, bilder omkring mig. Men då och då har jag den i handen när jag är på väg hem. Som vid det här tillfället.
 
 
För mig är det inte så mycket innehållet i bilderna som dokumentationen eller ögonblicket. Alltså, det behöver inte vara vackert. Hellre tvärtom. Ruffigt. Fast jag tycker att ruffigt är vackert. Ja, ja. Svårt att förklara vad jag menar. Jag vinkade förresten åt fiskaren närmast i bild. Han fick syn på att jag fotade dem.
 
 
Portar. Jag skulle kunna åka runt hela stan och bara fota portar. Kanske skulle göra det.
 
 
Vid Frihamnens hållplats.
 
 
Kvällsljus. Det bästa ljuset.
 
 
Hon råkade sitta där så jag fångade henne.
 
Det roliga nu är ju att jag faktiskt har ett mål med att samla bilder. Några av dem kanske hamnar i min diktbok! Samla, samla, samla.

Picknicklunch

 
Brorsan och hans familj (sambo och son) har varit på besök. Vi passade på att nyttja det fina vädret och gick upp till Keillers Park. Till lunch bjöd jag på Västerbottenpaj, handskalade räkor (som jag hade skalat alltså), aioli och en sallad på oliver, soltorkade tomater och fetaost. Det är så fint i parken och jag njuter verkligen när jag är där.
 
 
Lillkillen var trött så för att han skulle somna promenerade vi upp på berget. Det är rätt roligt att spana ut över stan och peka ut byggnader och områden man känner igen. Eller diskutera det man inte har riktigt grepp om.
 
 
På nervägen stannade vi till på lekplatsen för att Lillkillen skulle få känna på gungan. Han uppskattade den och hade ett stort leende över hela ansiktet. Jag mådde illa bara av att se gungan åka fram och tillbaka. Knas det där. Och synd. För jag gillar känslan av att gunga, men jag mår alltid illa.
 
Skön dag! Och skön helg över huvud taget. Social, men ändå stillsam. Jag har fått städat och fixat med saker jag tänkt göra länge. Jag känner mig väldigt tillfreds.

På min väg hem

 
Två-tre gånger i veckan promenerar jag hem. Ett par gånger om har jag stannat uppe på Göta Älv-bron och fotat vyn därifrån. Idag tänkte jag visa några andra vyer på min väg hem.
 
Vid trädet ovan har det några dagar sett ut som om någon bosatt sig. Det har legat saker i trädet och på marken omkring, men i morse när jag åkte förbi med bussen var allt borta. Det är en bra treklyka strax ovan mark i trädet så jag kan tänka mig att det kan vara ganska hyggligt att sova där. Fast skit är det att så många människor i vår stad inte har någonstans att kalla hem.
 
 
Kvillebäcken som jag förmodar har gett området sitt namn och inte vice versa.
 
 
En söt grönkläd dam.
 
 
Hemma! Någon/några brukar kissa i vår port ibland. Som nu. Luktar så där...

Guldiga juveler

 
Jag svängde omkring på stan i lördags. Bland annat hade jag ett tillgodokvitto jag tänkte utnyttja. När jag gjort mina planerade ärenden gick jag bort till Ebbes hörna nästan högst upp på Vallgatan. Direkt när jag kom in fick jag syn på de här örhängena.
 
 
Materialet är trä i vitt och guld. Så himla fina och för 45 kronor slog jag till. Inte mycket att fundera på. Eller vad säger ni?

Mycket kultur blir det

Det är mycket kulturellt på gång nu för min del. På söndag ska jag och två vänner på ISC - Improvision song contest. Vad det är? Så här skriver de om sig själva:
 
"Skickliga improvisatörer från hela landet skapar kompletta låtar framför ögonen — och öronen — på publiken. En lättsam satir över schlagerns årliga höjdpunkt, och samtidigt en hejdlös skrattfest som inte liknar någonting annat."
 
Jag tror det blir bra. Riktigt bra.
 
 
På söndag är det vernissage för en utställning jag längtat länge efter. Nämligen Helene Schjerfbeck på Göteborgs konstmuseum. Funderar på om möjligtvis Maja A vill följa med mig vid tillfälle?
 
 
På Göteborgs stadsmuseum visas en utställning om romer. Den vill jag också gärna se. Där finns det ganska gott om tid att hinna se den, men risken är väl att jag glömmer bort den om jag inte går ganska snart.
 
Plus att jag och J ska på en pjäs av Lars Norén den 26 april. Efter detta kommer jag vara totalt påfyllt av kultur. Och förhoppningsvis inspirerad att fortsätta gå på teater och utställningar. När jag fortfarande jobbade på Värnamo Nyheter gick jag på många utställningar. Oftast i tjänsten, men ändå. Jag saknar det. Här i Göteborg finns det ju mängder av utställningar att gå på. Det är bara att börja och aldrig sluta!

Sötungen

Efter jobbet igår åkte jag till min bror och hans fästmö som fick barn för en vecka sen. Så himla fin, liten unge. Han låg och sov i min famn nästan hela kvällen tills det var dags för mat.
 
Tidsperspektivet är roligt med en nyfödd. Brorsan sa något om att: "så har han gjort i flera dagar" och jag: "han har ju knappt funnits i flera dagar". Det är coolt. Visst fanns han innan dess, men inte på det här viset.
 
Att hålla en nyfödd är verkligen fantastiskt. Perfektionen. Den lilla knubbiga näsan, dragen som återfinns i föräldrarnas ansikte. De små naglarna och muskelryckningarna i sömnen. Äta, bajsa, sova.
 
Under några korta ögonblick vaknade han till och tittade på mig. Sökte med blicken. Och när jag försiktigt klappade honom med fingret öven kinden kunde jag se att han gillade det. Han blev alldeles avslappnad och somnade igen.
 
/Mycket stolt faster

En liten filur

 
För er som har träffat min crazy eye bird. Den här filuren verkar vara en kusin. Hittade hen på ett elskåp i Linné. Så himla söt!
 
Igår trillade jag i trappan på jobbet. Ett riktigt rejält brak. Turligt nog var jag på väg upp och inte ned. Nedförsramlingar har en tendens att bli mycket, mycket värre. Jag fick bara en lårkaka och ett jätteblåmärke. Ja, plus att det stramar och gör väldans ont också.
 
I själva smällen kändes ingenting, men efter en stund var det som om hela benet brann och sen kom svullnaden. Jag slängde ut en bild på Instagram på min blå höft, men jag ska bespara er.
 
Efter jobbet igår var jag på kören och jag gick på det tidigare passet. På grund av årsmöte hade man tidigarelagt starttiden så jag missade de första 20 minuterna. Det var lite synd. I övrigt var det lika härligt som förra veckan, bortsett från att de sköna tanterna inte var där. Jag träffade en av dem, hon som ville ha mig bakom sig, och hon skällde på mig för att jag hade kommit till det tidiga passet och inte det sena som hon gick på.
 
Jag får nog överlägga det där ordentligt vilket pass jag ska gå. Fördelen med det tidiga passet är att jag kan åka dit direkt efter jobbet och att jag inte blir så sen hem. Fördelen med det andra passet är att det inte är lika mycket folk samt att det var en skönare atmosfär. Fast sånt kanske man inte kan avgöra på en gång. Jag kanske inte måste bestämma. Jag kanske kan växla. Nackdelen då är att man inte lär känna folk lika enkelt, skulle jag gissa.

Skruttan och jag

 
Vid lunch igår mötte jag upp dessa två tjejer och vi gick ut på stan till mitt favoritsushihak för att äta.
 
 
Lillasyster sov i vagnen, men vaknade strax innan det var dags för oss att bege oss.
 
 
Vi tog vagnen mot Hisingen och vid Nordstan vinkade jag och Skruttan av våra systrar för att fortsätta hem till mig. När vi åkte över bron tittade vi på båtarna.
 
 
Innan vi gick in gungande vi en stund. Först Skruttan själv och sen båda två samtidigt.
 
 
Väl inne pysslade med en rolig pysselbok som Skruttan hade med sig. Vi fantiserade en massa om personerna som fanns med i boken. Vi rev fram allt i mitt leksaksskåp. Mest intressanta är alla de där smådjuren och mina My little ponnies.
 
 
Vi gjorde fula miner och fotade oss själva när vi gjorde det. (Jag har för övrigt Skruttans fina rosettspännen i håret.)
 
 
Vi har pratat länge om att måla. Skruttan skulle absolut ha bordsstaffliet. Ja, men det är ju självklart tyckte jag och slängde fram färg, penslar och panåer.
 
 
Medan jag föredrar de klara, glada färgerna ville Skruttan helst måla i svart, brunt och mörkblått.
 
 
Vi målade hennes familj. Överst från vänster pappa, lillasyster, Skruttan som femåring och sist mamma.
 
 
Det här blev vår bästa tavla.
 
 
Skruttan klädd i min målarskjorta och med färg långt upp på armbågarna. Det är så det ska vara när man målar. Efter två landskapstavlor och fyra porträtt var vi nöjda.
 
 
Man kan ju inte hälsa på hos moster utan att hoppa runt i soffan,
 
 
balansera på dess ryggstöd
 
 
och ramla bland kuddarna och kikna av skratt.
 
Här någonstans började jag försöka övertala Skruttan att det var dags att åka hem. Först sjung vi och spelade gitarr och piano och lekte lite till med alla smådjur. Mörkret hann lägga sig och när vi väl var på väg skulle det gungas ännu en gång.
 
Mellan ett spårvagnsbyte i centrum filosoferade vi lite.
Skruttan: Tänk om jag var Axel och Axel var jag. (Axel = kompis på dagis.)
Jag: Det skulle vara konstigt. Då skulle Axels mamma och pappa vara din mamma och pappa.
S: Ja.
J: Har Axel några syskon?
S: Ja, jag tror det.
J: Tänk, då skulle hans syskon vara dina syskon och din lillasyster skulle vara hans lillasyster.
S: Ja. (Skrattar.)
J: Och om du var Axel skulle ju inte jag vara din moster.
S: Nä, det skulle vara tråkigt.
 
När vi kom på nästa vagn och var på väg hem till Skruttan blev hennes lilla kropp allt tyngre i mitt knä och hon hann nästan somna på den korta resan.
 
Under Melodifestivalens första del försökte min syster få den minsta att sova medan jag och Skruttan satt i soffan och läste böcker.
 
 
När tjejerna väl somnat högg vi in på detta.
 
 
Den lilla bokälskaren fortsatte att läsa några böcker och somnade till slut med en av böckerna över sig. En lång och händelserik dag tog på krafterna. På alla inblandade.

Islossning

 
Jag blev lockad ut på lunchen av solen som sken så jag tog mig en prommenad mot Operan och tillbaka.
 
 
Det solen glömde nämna var att vinden var isande kall och genomträngande.
 
 
Det nöp i kinder och öron.
 
 
Kanske inte konstigt. Det är ju så kallt att det ligger is i hamnen.
 
 
Inte så tjock, visserligen, men kallt var det. Kallt och vackert och jag ångrar mig inte en sekund att jag gick. Is till trots, men den är ju sprucken och lossad! Vår på gång, minsann.

Typ snöstorm

 
Efter att ha suttit inne framför dator och symaskin hela dagen bestämde jag mig för promenera en sväng. Mötte en granne i porten som sa att det var skönt till temperaturen sett, men att det var typ snöstorm. Jo, tack. Till att börja med ville min kamera inte ens vara med.
 
 
Det gick bättre sen. Jag var inte helt ensam om att vara ute och gå, dock mötte jag aldrig den här personen. Bara hens steg.
 
 
Kvillebäcken it self med sårskorpa och allt.
 
 
Man ser det inte kanske, men snön viner på bra.
 
 
På den här bilden kan man ana snön i lampans sken. Själv såg jag ut som en snögubbe. Varenda snöflinga verkade fastna som kardborrar på min ullkappa. Bet ganska bra i kinderna och nu sticker det i benen och i ansiktet medan värmen långsamt kommer tillbaka i kroppen. Så värt!

Paketinslagning

 
Vid tio försvann strömmen hemma hos mig. Det är ingen kul grej. Fatta vad konstigt allting blir. Helt tyst. Inget kylskåp som brummar och ingen radio som skvalar. Bara tyst. Såg genom fönstren att grannhusen var lika nedsläckta som mitt. En timma tog det innan strömmen var tillbaka igen. Huh!
 
När strömmen kom diskade jag det berg av disk som vuxit under den senaste veckan. Sen plockade jag fram min presentfixarlåda. Den innehåller diverse band, rosetter och pryttlar.
 
 
Jag tog fram en del spetsar också.
 
 
Paketen blir urstjusiga med spets och presentsnöre.
 
 
Grisar funkar också som dekoration.
 
 
Så där ja! Nu ska jag snart göra mig i ordning och åka ned till stan för att luncha med några julklappshandlande vänner. Ser faktiskt fram emot att få trängas med folk. Skönt då jag själv är klar med klapparna. Kanske att jag lyckas få lite julkänsla. Jag hade massa julfeeling i slutet av november, men all jobbstress hade ihjäl den. Inte ens saffransbullar, pepparkakor, julmust och glögg lyckades hålla glöd i känslan. Kommer den inte efter några timmar på stan så kommer den nog i morgon när jag åker till mina föräldrar.

Lördag på stan

 
Fem minus var det när jag vaknade i morse och solsken på det. Jag bestämde mig för att ge mig ut på stan en sväng. Det var lite bitigt i kinderna, men väldigt skönt. Bland annat gick jag till Indiska, som är en av mina favoritbutiker. Framför allt när det gäller inredning. Jag älskar alla färger.
 
 
Den här gardinlängden blev jag sugen på. Om jag bytte kuddar i soffan (nu går de i rosa, grönt, blått och lila) så skulle gardinen passa fint i vardagsrummet. Den gröna färgen är ungefär densamma som jag har på mina stolar. Tror att jag har några dukar som skulle passa fint till också. Jag får lura på den.
 
 
Länge, länge har jag tänkt att köpa mig ett våningsfat. Det fanns ett väldigt fint i glas, men det var tungt och lite otympligt. Hittade det här senare och slog till. 299 kronor kostade det. Fatet är superlätt, men stadigt och går att skruva isär. Superpraktiskt! Detta fick bli en julklapp till mig själv, men jag tänker inte spara den till jul. Jag vill använda fatet på en gång.
 
 
Jag hade ett ärende till Järntorget och passade på att besöka Emmaus på Linnégatan. Dagen till ära hade jag både kappa och sjal på mig som jag köpt här. Här har de färgkoordinerat både böcker...
 
 
...och prylar. Jag gillar det.
 
 
Jag slog till på de här glasvasarna. Jag fastnade både för formerna och färgen. 70 kronor för båda.
 
 
Jag använder aldrig brosch, men det här vackra eklövet kunde jag inte låta vara. Smycket kostade 40 kronor och jag tänker att det säkert går att hänga i en lång kedja också. Kommer bli supersnyggt!
 
Jag har faktiskt skaffat ytterligare en julklapp till mig själv, men den får vara hemlig ett tag till.

Det absolut sötaste

 
Den här vidoen är bara några sekunder lång så se den. Vet att den cirkulerar på fb så en del av er har säkert redan sett den. Jag blir alldeles varm inuti och önskar att jag fick krypa ner där bland katterna eller ännu hellre vara ungen. OBS! Vid omkring 15 sekunder in i klippet händer det.

Vänner på väg

 
Bruden på bilden sitter i detta nu på ett tåg till Göteborg. Snubben är på sitt jobb, men om några timmar sitter även han på ett tåg mot Göteborg. De kommer för att tillbringa helgen hos mig. Så himla gött!
 
Ikväll ska vi till Pustervik för att höra på Timo Räisänen. Jag har längtat länge för att höra honom live. Det är nog två eller tre år sedan sist. Verkligen på tiden. Jag tror det kan bli riktigt bra ikväll. Hemmaplan och en lagom stor lokal. Jag hoppas på ös.
 
Resten av helgen är inte direkt planerad mer än att jag tänker mig en ganska lång och slapp frukost i morgon. Ut på stan kanske. Det kan bli ett besök på Liseberg, men det hänger på vädret. Inte roligt att åka dit om det pissregnar. På kvällen blir vi hemma, lagar mat och bara hänger.
 
Med dessa två kan jag bara vara. Det är så där avslappnat och skönt. Vi är som vi är och det är inget konstigt med det. Att vi har bott två år i samma korridor och under den här tiden ätit i princip varje måltid med varandra, hängt i tv-soffan med varandra och pluggat, festat, tränat och gjort en massa annat med varandra har så klart spelat stor roll för våra relationer. Vi har sett de flesta sidor hos varandra och därför behöver man inte göra sig till Och det är vad riktigt vänskap handlar om, enligt mig. Så himla fint!

Nergång, uppgång

 
Dessa bilder tog jag från mitt jobbfönster en eftermiddag i veckan. Det är sannerligen inte fy skam att sitta på fjärde våning och se ut över hustaken när solen sjunker mot horisonten. Ja, eller när jorden snurrar så att vi upplever att solen sjunker...
 
 
Dagen efter satt jag och såg i det andra fönstret hur solen saktmodigt stretade upp igen. Tänk om det kunde vara i närheten av lika vackert idag, men icke. Det är grått, grått, grått. Det regnar inte men man ser att det är vått ute. Rått. Dimmigt. Som vädret är mest i den här staden. Men man får leva med dessa grå dagar för rätt vad det är kommer dagar enligt ovan och då är det så makalöst vackert att ingenting skulle kunna få mig att vilja byta bort dem.
 
 
 

Guldkantade moln

 
Denna dag startade vackert minsann. Solen klättrade fram över några moln och gav dem guldkant. Jag vet inte vad det är med molnen och solen som fascinerar mig så. Eller jo, egentligen vet jag precis. Det är alla färger och former de lyckas frammana tillsammans. Jag kan inte se mig mätt. Varje soluppgång och varje solnedgång fångar mig. Häftigast är när stora, bulliga moln liksom brinner eller när skira molnslöjor blir alldeles rosa. Hoppas ni får en bra vecka!
 
 
 

En smula av kulturnatta

 
Efter jobbet igår mötte jag upp med bland annat de här två trevliga girlsen. Först käk på ett ställe i Vasastan.
 
 
Därefter var det in i kulturnatta som gällde. Första stopp blev denna elddans utan eld i Hagaparken som vi faktiskt blev något besvikna på. Kunde dock se i GP idag att de faktiskt hade dansat med eld, bara det att vi missade just det momentet.
 
 
Vi kikade på bilder i ett fönster.
 
 
Det var väldigt mysigt att vandra genom Haga och jag fick en liten julkänsla av mörkret, kylan och mysbelysningen som letade sig ut på gatan.
 
 
Ett skrivmaskinsperformance måste man ju bara gå på. Dessvärre hade vi taskig tajming även här och fick mest höra på psykadeliska ljudsvängningar och inget knapprande från de gamla eldrivna skrivmaskinerna.
 
 
På det där stället fanns i alla fall massa roliga smycken och konstverk att kika på.
 
Stegen gick vidare till Emmaus som kulturnatta till ära hade plockat fram kulturtantskläder i form av bland andra Gudrun Sjödén och Marimekko. Jag hittade en fantastisk sjal och en praktisk varm, skön tröja. Den senare en Gudrun, den förstnämnda av okänt ursprung.
 
I Hagabion hölls en mängd olika korta föredrag och vi lyssnade på en halvtimmes snack om containerdykning. Något som jag med glädje uppmanar alla att syssla med, men som jag förmodligen själv aldrig skulle göra. För feg och för ja...feg helt enkelt.
 
Containerdykning (dumpster diving) innebär att man tar sig in i containrar utanför framför allt livsmedelsbutiker och tar tillvara på mat som butiken slänger. Det är enorma mängder mat som slängs som är perfekt. De två som berättade om detta tog tillvara så mycket mat att de inte kunde göra åt allting själva utan hade börjat öppna sitt hem för att ge bort maten.
 
På bara några månader hade det blivit så stort att de var tvungna att stänga sin hemdörr igen och nu söker de efter en lokal för att kunna driva verksamheten i större skala. Detta är ju förbjudet och de har råkat på både polis, väktare och personal under sina dykningar, men hittills är det ingen som drivit något ärende mot dem. Däremot hade de många gånger upplevt att de blev uppmuntrade. Dock bröt de sig aldrig in på inhängnade områden eller i låsta containrar.
 
Efter de 30 minuterna där (som gick fort, fort) åkte vi hem till mig för kvällsfika. Sen satt vi och nästan somnade i min soffa. Fredagar har en tendens att bli sånna till slut. Trötta som få.

På vandring i Göteborg

 
Jag älskar städer. Och arkitektur. Jag gillar att titta på hur man har gjort och att fundera över varför vissa hus ser ut som det gör. Ibland ser man spår av olika tider i en och samma huskropp. Sånna här saker ser jag mycket lättare när jag är utomlands. När jag var yngre tänkte jag till och med naivt att detta inte fanns i Göteborg. Men det är ju inte sant. Jag har många gånger tänkt att jag ska gå runt på gator och i områden som jag vanligtvis inte rör mig i. Att välja en sidogata istället för den förväntade. Jag tog en sådan tur. Här står jag vid Viktoriabron och blickar mot Rosenlundsbron.
 
 
Trädstammar. Så vackert. Det jag egentligen fastnade vid här är den lilla ljusa bostaden på det mörka trädet i mitten.
 
 
Det var nog någon som sov här i natt. Det här är verkligen ingen bostad. Usch. Det gör ont i mitt hjärta att människor lever så. Utanför. Utomhus.
 
 
Detta måste vara ett topphem för en fågel eller för någon annan som kan ta sig upp och in.
 
 
Mmm. Trädstammar.
 
 
Ja, så kommer vi till det jag pratade om inledningsvis. Kolla på bården upptill. Fantastisk.
 
 
Den här typen av väggar är jag också enormt förtjust i. Återfinns på Pusterviksgatan.
 
 
Bara något som fångade mitt öga. Tidningen är levererad.
 
 
Energibolagets skorsten som sträcker sig en bra bit upp i skyn.
 
 
Tänk att ha båtplats ända inne i stan. Måste vara lite som att ha busshållplatsen precis utanför. Som jag har.
 
 
Duvorna har krupit ihop på Pressbyråns tak vid Järntorget.
 
 
Utanför Myrorna. Är hundarna ovänner?
 
 
Kranarna finns kvar idag även om de inte är lika många som förr i tiden och Göteborgs hamn är den största i landet. För mig är kranarna lika mycket Göteborg som Poseidon, gasklockan, Liseberg och läppstiftet.
 
 
Ute i god tid eller väldigt sena möjligtvis.
 
 
Du får vara med, men inte du. Dig murar vi igen.
 
 
Det här husets övre våningar liknar en kyrka. Jag skulle mer än gärna se hur bostäderna ser ut i det rundade tornet. Huset ligger i hörnet av Stora Badhusgatan och Surbrunnsgatan.
 
 
Sånt här ser man en del av och är något som får mig att fundera. Varför ser husen ut så här? Har de blivit avkapade? Tänkte man bygga vidare, men utan att det blev av? Sett från Stora Badhusgatan.
 
 
Hygglig terass!
 
 
Oj här var det ett berg. Vi bygger på och runt istället för spränga bort. (Bra val.) Roligt att se så många olika hus i en och samma klump.
 
 
Utefter en gata finns ett flertal järnplattor. Det ser ut som treor på dem, men jag skulle gissa att det har varit någon typ av krok? Jag har inte en aning.
 
 
Trappa över berget till Kungshöjd. Där jag för övrigt en tid i mitt liv oerhört gärna ville bo. Hade väl inte tackat nej till möjligheten nu heller, men det är nog inte särdeles billigt.
 
 
Något som fascinerar mig är där man kan se en väldigt blandad bebyggelse, där gamla tiders stad med villor möter den nya tidens stad med höga lägenhetshus. Nu har jag lämnat city för Hisingen och Vågmästareplatsen.
 
 
Som avslutning får ni min favoritbild från den här rundan. Skator alltså. Så snygga! Och jag är grymt nöjd över vinkeln som gav en schysst komposition.

Tidigare inlägg
RSS 2.0