Min frisyr är politik

 
Med anledningen av den här krönikan kände jag att jag ville dela mina tankar kring det här med hår. Långt hår. Kort hår. Att vara kvinna och hela tiden få höra vad andra anser om ens hår och vad det skapar för signaler. Jag har haft alla varianter. Långt, kort, ljust, mörkt, spikrakt (innan puberteten), lockigt (efter puberteten)... Bilderna ovan är från när jag senast hade långt. Min egen färg och mina egna lockar.
 
 
Redan som barn hade jag varierande längd på mitt hår. Jag fick höra att jag hade änglahår. Så ljust och fint! Jag gillade inte att höra det. 
 
 
När jag gick i sexan hade jag riktigt långt hår, men klippte av det till den här frisyren. Kort, rakad nacke med en sned page och lugg. Det var många som uttryckte ledsamhet över att jag hade klippt av mitt långa hår.
 
 
Under hela min tonårstid hade jag mer eller mindre kort hår. Det kunde bli en kort page ibland när jag hade sparat lite, men efter ett tag åkte det av igen. Jag har alltid identifierat mig som någon med kort hår. Att ha långt har varit undantaget. Som kvinna förväntas det vara tvärtom. Den korta frisyren är en tillfällig sinnesförvirring som man genast ska ångra för att låta håret växa ut igen.
 
 
Så här ser jag ut idag. 6 mm snagg runt om och en hög bakåtblåst lugg. Jag får ofta komplimanger för mitt korta hår. Framför allt av kvinnor. Män? Inte så ofta. När jag berättar att jag haft långt hår och visar en gammal bild tycker män oftast att jag ska ha den frisyren istället. När jag är på krogen händer det att män kommer fram, tittar på min långa kropp och mitt korta hår och frågor om jag är lesbisk.
 
Det är jag inte, men det är tydligen vad mitt utseende signalerar. Är inte det underligt? Att ha kort hår är i den här patriarkala världen ett politiskt ställningstagande. Att ställa sig utanför normen. Trots att det aldrig var min avsikt.
 
I och med krönikan jag länkade till ovan uppstod en diskussion på twitter. Här följer några citat från olika personer:
"sedan jag klippte av håret har obehagliga blickar från män i princip försvunnit. känner mig friare från den manliga blicken"
"Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag använt långt blont hår för att kamouflera min ganska "manliga" personlighet."
"Jag rakade av mig håret som 16-åring. Många tyckte synd på det långa håret som försvann, men jag fick bättre bemötande! Togs mer på allvar, blev nog sedd som kort men tuff ist för kort, söt och blyg. Och ingen patriarkal bekräftelse alls!"
 
Jag har kort hår för att jag trivs med det. Jag känner mig mycket snyggare i kort hår. Plus att mitt hår är väldigt tjockt och svårbemästrat. Även om jag nu fönar mitt hår varje dag tog det mig oerhört mycket längre tid att fixa när det var långt. Tänk på vintern. Jag var tvungen att planera mitt duschade minutiöst. Skulle det hinna torka? På sommaren var det som att bära en ullmössa.
 
Fördelarna. Ja, det finns sådana. Jag upplever att jag ofta möts som en jämlike av män och att jag tas på allvar i yrkeslivet. Jag är en person som man lyssnar på och jag blir respekterad. Det är sällan jag utsätts för sexuella trakasserier från okända män på krogen. Jag tror inte det enbart beror på håret, men håret i kombination med min personlighet. Som om håret betonar mina "maskulina" sidor.
 
Jag har ingen vettig slutsats att komma till mer än detta: Jag önskar så oerthört mycket att vi skulle få vara som vi vill vara utan att bli bedömda och dömda, att vi alla skulle vara likar i den mening att vi har samma värde. Även om bemötandet från män är en fördel för min egen skull gör det mig bedrövad. Alla borde bemötas som likar och med samma respekt oavsett kön, läggning, ursprung, social status, religion, frisyr och så vidare.

Kommentarer
Postat av: Iris

Väldigt intressant det där och jag tror att du slår huvudet på spiken i ditt resonemang! Jag har ju själv, och har nästan alltid haft långt hår, och det händer ofta att män tror att jag är nåt litet sött våp som man kan sätta sig på. En gång var det en som sa, efter att jag hade fräst v honom, " man kan inte tro att du som är så söt kan vara så otrevlig!" Nää, sa jag, det är många som har lurat sig på det! :)hehe..
Br skrivet!

Svar: Det är intressant vilken tydlig markör det där med hår är. Jag har tänkt i det här banorna tidigare, men den där krönikan satte snurr på mina tankar. Tack för din reflektion! Intressant att läsa!
Sofie

2014-03-04 @ 13:03:33
Postat av: Maja

Intressant!

Svar: Ja, den där krönikan satte verkligen igång mina tankar. Detta är min erfarenhet och ingen sanning, men jag vet många som kan känna igen sig i det.
Sofie

2014-03-04 @ 15:22:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0