Att förså (inte förstå) konst

 
En sak som irriterar mig är folk som säger följande om konst: Nä, sånt förstår jag mig inte på.
 
Till viss del kan jag förstå den inställningen. Jag har både i jobbet och privat sett utställningar och inte "fattat" ett skit. En konstintendent som står framför en i princip enfärgad, röd tavla och pratar sig varm om än det ena och än det andra som tavlan innehåller. Själv står man som ett fån och försöker se om det åtminstone finns några nyanser i det röda, bara något, som tilltalar en gnutta.
 
Den absolut tråkigaste vernissagen jag varit på var en snubbe som målade med fotografisk precision. Jo, det var imponerande, men samtidigt totalt själlöst. Det fanns ingenting kvar till betraktaren. Inget som öppnade min fantasi eller mina känslor. Hans målningar hade varit bättre som just fotografier. Fångade ögonblick.
 
Det har också hänt att jag stått framför målningar och varit ordlös. Hakan har trillat ner till knäna i hänförelse för färgkombinationer, former, motiv eller tekniker som konstnären levererat. Både fullständigt abstrakta motiv och föreställande. Konst kan dra i minnen man glömt att man hade eller väcka en fantastisk ljuv känsla som inte går att förklara.
 
Den bredden är den största tjusningen med konst. Från det som inte tilltalar ett smack till det som golvar en totalt. Och därför blir jag så arg när folk säger att de inte förstår sig på konst. Och jag blir arg för att det finns något elitistiskt i konst som säger att den är till för dem som förstår.
 
Så här säger jag om mitt eget måleri: Se på mina målningar. Gillar du dem? Kul! Gillar du dem inte? Helt ok. Tavlor är som människor. Vissa gillar man mycket, andra är helt ok, någon blir man blixtförälskad i och de allra flesta bara passerar omärkbart förbi. Man kan inte gilla alla.
 
Ibland har jag haft en tydlig tanke när jag målat. För mig är inte det viktigaste att betraktaren ska hitta denna tanke och på så vis "förstå" tavlan. Jag vill att det ska handla om egna associationer. Som min bror sa vid ett tillfälle för några år sedan. "Du har målat så mycket rymden i dina senaste tavlor." Jag hade inte sett det själv, men det var vad han såg och det gjorde mig överlycklig! Vilken underbar förknippning och tolkning.
 
Man måste inte gilla eller uppskatta konst, men att med en axelryckning avfärda all konst genom att säga att man inte förstår sig på den gör mig ledsen. Tänk så här: Det finns inget att förstå, inga rätt och fel, det handlar om din egen upplevelse, din fantasi och vad som händer i dig när du tittar på en tavla. Är det helt tomt, ja, då var nog just den tavlan inget för dig.
 
Bilden är en skärmdump efter googlingen "konst".
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0