Jag fyllde 33 tidigare i år, men oftast får jag tänka efter hur gammal jag är.

 

Ibland som en tonåring. Ibland som en gammal, gammal kvinna. Oftast som den ålder jag faktiskt är.

 

 

Februari

 

Strax efter 9.00, men jag låg kvar i säkert två timmar innan jag kom upp. Under tiden pratade jag i telefon, mailade, kollade efter cykel på blocket och slösurfade.

 

Inte mycket. Mina färger är framme, men än har inte andan att sätta igång med dem fallit på. Klockan 18 ska jag lyssna på P2 för då direktsänds Judinnan från Operan och en jag känner är med som musiker.

 

Ja! Jag började mitt nya jobb denna vecka. Det har känts både spännande och väldigt roligt. Mitt första intryck är att här kommer jag trivas. Det känns som om jag kommer få arbeta precis med sånt jag är bra på och det kommer ändå att vara utmanande, vilket passar mig perfekt. Stället är fullt av bra människor också!

 

 

 

Som synes ovan har jag bara varit i europeiska länder och det finns fler som jag vill till. Exempelvis Portugal, Finland och Grekland. I övrigt finns det länder i alla världsdelar som jag skulle vilja besöka. Jag är inte jättesugen på USA generellt sett, men jag skulle vilja besöka New York någon gång.

 

Jag har ingen resa så där som jag drömmer om, men visst hade det varit skönt att åka någonstans där havet breder ut sig precis utanför boendet. För min del får det gärna vara ganska folktomt. Jag är inte så förtjust i stora hotellkomplex där turister knör som packade sillar. Jag vill hellre vara på något mer genuint ställe i så fall. En mindre fiskarby i Italien där man äter på samma restaurang som de boende i området.

 

Eftersom jag har gått hemma i två månader nu tänker jag bara ta ledigt tre veckor i sommar. Under den perioden infaller en av mina bästa vänners bröllop (pepp) och Way out west. I övrigt har jag inte planerat något mer. Jag sparar två veckor för att eventuellt ta mig en vecka i Las Palmas i höst. 

 

Det är helg nu och denna helg var min plan att inte ha några planer. Ta det lugn och göra vad som faller mig in. Nästa helg däremot är det fullt ös. På fredag ska jag på konsert med Timo Räisänen, på lördag ska jag på 30-årsfest och på söndag ska jag på konstrunda i Majorna.

 

Haha...jag köpte pizza igår.

 

Jag pratade med pappa i morse.

 

"Vilken arbetsplats jag kommit till! Så mycket glädje och omsorg sinsemellan och så mycket hjärta för dem som lever i socialt och/eller ekonomiskt utanförskap. Efter bara en vecka känner jag mig hemma."

 

"Tack för ditt bidrag till Feministiskt initiativs valfond! Vi har nu fått in totalt 968 588 kronor till vår valfond, med målet att nå 1 000 000 kronor."

 

Jag lyssnar på min senaste spotifylista. Just nu Loreen med "Do we even matter"

 

Inget så där som jag direkt jagar efter, men med tanke på den stora summan handväskor, skor och scarves jag har kan man tro att jag samlar på dessa saker. (På bilden är min vän Linda som också gillar skor.)

 

Ganska vanlig tror jag, men jag försöker att vara fri i min stil. Jag kan klä mig i byxa och kavaj, lika väl som klänning eller tajts och tunika. Jag gillar lager på lager och gärna att det sitter löst.

 

Jag är rädd för fascistisk makt. Jag är rädd för makt som skapar ett land för dem som redan har och som än mer marginaliserar dem som inte har. Jag är rädd för okunskap, att man exempelvis röstar på SD för att man är trött på invandrare utan att veta vad SD egentligen bottnar i - fascism. Samma principer som Hitlers parti bottnade i. Att människor med den ideologin och människosynen har inflytande i vårt land gör mig fruktansvärt rädd.

 

Människor som har öppna och orädda tankar, som vågar möta andra människor på just det sättet. Jag blir även glad över solskensglittrande vatten, någon som får mig att skratta och att umgås med vänner.

Hmm...jag måste nog säga min kreativitet.

 

Absolut mitt dåliga tålamod som är sammankopplat med min ivrighet att komma i mål så fort det bara går. Denna egenskap drabbar mig själv negativt många gånger och säkert även andra.

 

Just nu är jag stadsmänniska.

 

Jag bor i en hyresrätt, i ett landshövdingehus.

 

Just nu drömmer jag om att hitta en trea till rimlig hyra och med balkong. Det verkar rätt kört. Angående frågan om stadsmänniska eller lantis så tänker jag nog att jag i framtiden lämnar stan för att bo i hus på landet. Men det känns väldigt främmande än så länge.

 

Att skriva klart mitt bokmanus! Absolut det. Jag drömmer om andra saker också, men bokmanuset är det jag kanske minst tror att jag faktiskt kommer att genomföra även om jag vill.

 

Det handlar om inställning. Det mottot har hjälpt mig många gånger när jag hamnat i negativa situationer. Att vända tanken. Att se sakerna i det dåliga som kanske är bra. För oftast finns det något bra även i det dåliga. Det gäller bara att se det. Mitt motto hjälper mig att se det positiva.