Jag ska försöka sätta ord på en känsla nu. Det är ju sånt jag gör, men ibland är det ruskigt svårt. Jag får förklara hur det känns rent fysiskt. Det pirrar i magen. Mina muskler skakar. Hjärtat tickar fort som sjutton och hela mitt inre liksom skrattar. Förväntan. Känslan att något som länge, länge varit en dröm är på väg att bli verklighet.

Mitt första utkast till diktboken har jag i mina händer. Den känslan. Magisk. Jag visade upp bunten för några vänner och leendena hos dem, deras pepp. Det betyder mycket. Med den här bunten i händerna kände jag för första gången att detta är på riktigt. Det kan bli en bok.

Man ska ju inte ropa hej innan man är över ån, men det känns som om jag är på gång nu. När det slutliga urvalet är gjort ska jag börja fundera på illustrationer och det ser jag verkligen fram emot.

Fortsättning följer...