Köra eller inte

 
Stora beslut kräver process. Den innefattar kärlekens skeenden. Först är det längtan och sedan upptäckten. Den ouppnåeliga drömmen. Så sker något. Plötsligt finns det en realitet att ta på. Hoppet väcks. Är det möjligt? Kan det faktiskt gå? Sen förälskelsen. Alla tankar skimrar. Det finns inga hinder. Skallen är full av detta enda. Endorfinerna plingar omkring som flipperkulor i det kroppsliga spelet. Förälskelsen avtar. Bekymren och det som skaver kommer fram i ljuset. Tvivlen. Ska det vara så här? Den lite olustiga känslan. Ska den verkligen vara här? Är det värt det?
 
Är det värt det?
 
Hur ska man veta om man inte löper linan ut? Hur mycket är jag beredd att offra? Ju mer desto högre blir fallet. Om det inte funkar. Om.
 
Jag har ett stort beslut i mitt knä. Jag tror det är därför som jag är så låg idag. Jag har kommit till fasen av tvivel och känslan av att inte räcka till, att inte förmå. Rädslan att misslyckas, att välja fel.
 
Just nu känns det skönt med helg. Den kommer att bli lugn. Jag kommer att grunna en del, gråta en tår över processen och dess mål kanske. Måndag kommer att bli lite utav en avgörande dag. Först därefter kan jag ta ett beslut.
 
Jag ska så klart berätta om det här så fort jag kan. Processen måste fortgå på egen hand utan publicitet först.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0