A Paris

 
Vi kom ju nätt och jämt undan köerna igår för att vi hittade andra vägar, men på vägen från Waterloo mot Paris blev det plöstligt bom stopp. Det verkade bero på en olycka och i över en timma sniglade vi fram. Varmt som sjutton var det också. Vi som trodde vi skulle komma till Paris ganska enkelt. Det var ju bara 30 mil att köra.
 
 
Mestadels åkte vi genom fantastiska landskap så njuta kunde man ju göra ändå på ett sätt.
 
 
Hittills har vi bara passerat en vägtull.
 
 
Kraftverksledningarna ser ut som ugglor. Så söta!
 
 
Det har varit fruktansvärt varmt idag. M körde och jag mer eller mindre tuppade av i sätet. Med bara några mil kvar till Paris stannade vi och la oss i skuggan och domnade bort. Har ingen aning om hur länge vi låg där, men skönt var det. Och vettigt. Ännu mer med tanke på vad som väntande.
 
 
Trafikkaos i Paris. Bilarna körde lite hej vilt kan man säga och jag försökte hänga med bäst jag kunde. M läste återigen kartan. Vi var på väg mot världens största loppismarknad.
 
 
Efter många om och men lyckades vi hitta en parkering.
 
 
Ägaren var inte kvar.
 
 
Med lite hjälp från en kvinna på en turistbyrå letade vi oss in i marknadsområdet. Nedan följer bilder därifrån.
 
 
Det fanns mycket att kolla på, men allt vi köpte var varsin glass.
 
 
Jag älskar det ruffiga i stadsmiljöer.
 
 
Om vi trodde att vi hade varit med om trafikkaos när vi körde till marknaden så var det inte i närheten av vad som väntade oss när vi skulle köra till hotellet. Jösses! Trafiken kom från fyra olika håll, varav en korsande, och ingen följde reglerna. Samtliga körde mot rött, bytte filer hej vilt och tutade som galningar. Vad gör man? Det var bara att agera likadant. M satt och var rädd (berättade hon efteråt) medan jag närapå njöt av kaoset. Jag gillar när det är så där. Tränga sig fram och liksom själv bestämma vilka regler som gäller. Galet, galet, men fram kom vi och inte en repa i lacken. Var och varannan bil i Paris är bucklig...
 
När vi väl kommit till gatan med hotellet skulle vi ju hitta parkering också. Det var lättare sagt än gjort, men vi löste det också. Vi måste visserligen upp i morgon och flytta bilen, men så är det ju ofta i en stad.
 
 
Efter middag ute var vi bra trötta och skippade våra kvällsplaner för att istället (efter en promenad) landa på hotellet. Det är väldigt tröttsamt att åka bil i så många timmar i den värme som råder här. I Paris mätte det minst 30 grader i skuggan idag. Turligt nog har det blåst en del, vilket ger viss svalkande effekt.
 
Jag är för övrigt otroligt nöjd över att jag har kunnat inleda flera samtal med min stackars franska istället för att köra engelska direkt. På marknaden, restaurangerna och hotellen. Det gäller bara att våga!

Kommentarer
Postat av: Iris

ååh, jag är imponerad över sådan körkonst! jag har varit i Paris, men aldrig med bil, tack och lov! Men jag har sett vilket kaos det är där på gatorna vissa tider...bra gjort! Riktigt intressant och spännande att läsa om er resa! Kram!

Svar: Jag har väl något i mig som kommer till liv när jag sätter mig bakom ratten. Kör man inte som fransmännen blir man överkörd och kommer ingenstans! På något sätt njuter jag istället av den där hetsen och kaoset :) Kul att du läser. Kram
Sofie

2013-07-09 @ 09:36:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0