Sjunga i kör

Redan som riktigt liten sjöng jag i kör. Barnkör. I mellanstadiet fick man vara med i skolkören. Det var en självklarhet. I högstadiet likaså. Egentligen fick man bara vara med två av tre år, eftersom det var så många som ville vara med, men jag fick vara med alla tre år. Jag får väl ta det som en komplimang. Körledaren ville ha med mig.

Parallellt med skolkören i högstadiet sjöng jag i kyrkans ungdomskör eller gospelkör kanske man kan kalla den. Där var jag kvar så länge jag bodde i Gråbo. Jag sjöng även i andra konstellationer. Både grupper som jag drog ihop och grupper som jag blev indragen i.

Nu har jag varit kör- och grupplös i snart tio år. I Småland hittade jag ingenting passande och när jag flyttade till Göteborg tänkte jag att jag måste hitta mig en kör. Jag hörde av mig till en där man måste provsjunga in, men jag fick aldrig något svar på mitt mejl...

I helgen bestämde jag och en kompis fikaträff. Så här skrev hon till mig: ”Visst gillar du att sjunga? I så fall kan vi fika på måndag efter jobbet & sen gå på körövning med Almakören i Annedalskyrkan. Riktigt roligt faktiskt!”

Jag var inte sen att hänga på och igår var vi där. Låtarna var utmanade och roliga att sjunga. Kören är så stor att den träffas i två omgångar med omkring 100 sångare per grupp. De flesta är äldre och jag skulle gissa att medelåldern är någonstans 55-60 år.

En rolig grej, förutom att få sjunga, är att jag känner körledaren. Han hejade glatt på mig när jag kom och sa att ”Där har vi en ny alt”. Altarna vände sig om och kikade på mig. De som satt närmast hälsade mig välkommen. En bit in i övningen vände en kvinna på bänken framför sig om och frågade: ”Vem är det som sitter bakom mig? Sa du att du var ny och sjunger så bra? Hädanefter måste du alltid sitta bakom mig.” Sen skrattade hon.

När jag satt på bussen hem kunde jag inte sluta le. Det var så skönt att få sjunga, men också väldigt skönt att göra något som jag verkligen kan. För även om jag knappt hört några av låtarna vi sjöng kunde jag hänga med på en gång i noterna och stämmorna. Att känna att man kan är väldigt tillfredsställande. Jag måste säga att jag har saknat både känslan av att kunna och känslan av att sjunga skiten ur stämbanden.

Jag kan nästan garantera fler rapporter från kören. Jag tänker definitivt fortsätta. De kvinnor jag pratade med var så himla söta!


Kommentarer
Postat av: Eloff

Gött vi ser fram emot konserTT ;)

Svar: Jag lovar att meddela när det blir :)
Sofie

2013-02-19 @ 15:59:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0