Jag har en liten börs där jag dumpar skrammelpengar. Det är inte så ofta den fylls på, eftersom jag nästan alltid handlar med kort. Det senaste har jag dock haft kontanter i plånboken, vilket har lett till att jag fått växelpengar när jag handlat. 238 kronor i tior, femmor och enkronor ligger det totalt i börsen nu.

 

Efter några struliga år ekonomiskt har jag tagit mig till en punkt där 238 kronor inte är särskilt mycket pengar för mig. Vanan att samla mynt i en liten börs, burk eller sparbössa kommer från en helt annan tid. Där 238 kronor skulle kunna innebära en hel veckas mat och mer därtill. 238 kronor skulle vara räddningen.

 

Det var därför som jag sparade mina mynt. Något annat sparande hade jag inte råd med. Detta högst småskaliga sparandet gjorde i alla fall skillnad. Att under några goda månader kunna lägga undan 50-100 kronor i mynt för en dålig månad där kontot var tomt den 17, åtta dagar innan ny lön.

 

Jag blir oerhört provocerad av människor som inte har respekt för pengar. Som är övertygade om att vem som helst kan hosta fram ett par hundra utan problem. Som om 200 kronor är ingenting. Den som alltid haft tillgång till pengar har ingen aning om hur det är att vara utan, har ingen förståelse för hur mycket 200 kronor kan vara. Att 200 kronor kan vara en hel förmögenhet.

 

Jag vet det. Därför är jag så tacksam över min ekonomiska situation nu. Jag har inget stort överflöd, men jag klarar mig och mer därtill, men jag vill aldrig glömma hur det var. Hur otroligt förnedrande det kan vara att inte ha råd. Det fanns framför allt en person som var väldigt generös mot mig då. Jag försöker återgälda genom att vara generös mot andra. Pay it forward.