Utdrag ur boken

Boken jag skriver har en huvudkaraktär som heter Lina. Omkring henne finns några minst lika viktiga karaktärer som kommer växa fram allt eftersom i boken. Bland annat morfar Ebbe (och avlidna mormor Linnea på ett hörn), mamma Ingegärd samt nyfunna vännen Ingrid. Just nu är det dock Linas fyra år äldre bror Mårten som tar form. Jag tänkte att jag faktiskt skulle bjuda på ett stycke. Det är ju ryckt ur sitt sammanhang lite grann, men det är mest för att ge er en bild av vad jag håller på med. Detta känns nervöst, men här har ni:
 
 
Det hade gått fyra dagar sedan Mårten och Ingrid hade träffats hemma hos Lina. Fyra dagar och Mårten hade inte kunnat få henne ur sina tankar. Han hade spanat efter henne på stan och varken jobbet eller pokern kunde få honom att koncentrera sig ordentligt. Gång på gång kom han på sig själv med att gå och småflina. Herregud, tänkte han för sig själv, vad har den där kvinnan gjort med mig? Han sprang in på Hemköp på Linnégatan och snodde åt sig en chokladask. Han kände att han borde ha något med sig till sin morfar. Tur hade han också för det var ingen kö till kassan. Han kunde inte minnas när han senaste hade träffat Ebbe. Det måste ha varit på Linneas begravning. När var det då? Fem, sex år sedan? Fyra? Mårten mindes inte. Han hade aldrig varit mycket för det familjära. Det fanns aldrig särskilt mycket familj att hålla ihop. Lina och Mårten hade varsin farsa som ingen av dem hade sett röken av och deras morsa Ingegärd hade aldrig varit mycket att räkna med. Hon hade haft nog av sig själv och alla karlar hon ständigt träffade.
 
Lina hade redan som barn tytt sig till Ebbe och Linnea medan Mårten mer ersatt det där med vänner. Vännerna var hans familj. När han var yngre hade han velat klippa blodsbanden helt och bara vara sin egen. Han lämnade Lina ensam med Ingegärd så fort han hade blivit myndig. Sedan dess hade han klarat sig själv. Ingegärd hade gjort några tafatta försök att hålla kontakten med honom, men han hade avvisat henne varje gång. Sen upphörde hon att försöka. Lina hade valt en annan väg. Även om hennes relation till Ingegärd var minst lika ansträngd hade hon aldrig klippt av helt. Lina hade bott kvar hemma något halvår efter gymnasiet. Hon hade fått jobb i en butik och fick tag i ett litet rum hos en gammal tant i Örgryte.
 
Mårten kunde ibland avundas Lina för att hon alltid hade lyckats att skapa sin egen trygghet, sitt eget hem. Själv hade han kuskat omkring med en väska över axeln och sovit på vänners soffor. I vissa perioder hade han till och med sovit i trapphus. Något som han sällan eller aldrig nämnde för någon. Han ville inte ha medlidande. Vilka stereotyper de var han och Lina. Hon var mjuk och  varm och han var kall och stötte folk ifrån sig. Fast det där var inte riktigt sant. Han visste att han egentligen var mjuk och framför allt väldigt kärleksfull. Mer än en gång hade han fått ta hand om sina vänner när de druckit eller drogat för mycket. När deras svarta ångest hade hållit dem i ett hårt grepp hade han suttit med dem, torkat deras svett ur ansiktet. Om han tänkte efter hade han tagit hand om alla andra hela sitt liv. Kanske var det därför han hade blivit så överväldigande förtjust i Ingrid. För att han visste att hon inte behövde bli omhändertagen och att hon lika gärna skulle kunna ta hand om honom.

Kommentarer
Postat av: Maja

Kul att få ett litet smakprov! Gillar verkligen att den tydligt utspelar sig i Göteborg!

Svar: Roligt att du läser :) Många böcker utspelar sig i Stockholm eller i en påhittad stad därför känns det roligt att placera berättelsen i Göteborg.
Sofie

2012-10-17 @ 18:33:38
Postat av: Iris

..hmm...riktigt intressant...är nyfiken på fortsättningen, vill veta mer...
och ja, håller med om att det är roligt att läsa något som utspelar sig i Göteborg!

Svar: Vad glad jag blir att du också gillar det här med placeringen i Göteborg :)
Sofie

2012-10-18 @ 10:34:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0