Den där suringen på bilden representerar nog den ilska och otillräcklighet jag känt i två dagar. Ilskan kommer ur en blandning av förkylningsutmattning och situationen på jobbet. När hjärnan inte är helt med är det svårt att vara kreativ och lösa tuffa uppdrag.

Innan jobbet körde jag en sväng med bilen för att fixa några saker. Jag brukar skälla på mina medtrafikanter, men jösses vad jag skällde idag! Alla var idioter. Känns som ett ganska bra sätt att avreagera sig på. Ingen hör mig.

Jag vill inte vara den som gnäller, men idag berättade jag om min känsla för min närmsta kollega. Hon förstod precis vad jag menade och höll med om att situationen var väl tuff. Bara det gjorde att det kändes enormt mycket bättre. Dessutom hjälpte hon mig att rota fram några idéer åt mig. Guld värt.

Idag var i alla fall bättre än igår. Det borde innebära att i morgon kommer att vara bättre än idag. Vi säger så.