Blogga, vrållipa och grotta



Saxat ur min blogg:


Juni 2011: Man jobbar och sliter hela året och ju närmare semestern man kommer desto tröttare blir man.

Juli 2010: Just nu är jag trött. Jag orkar inte särskilt mycket mer än mina måsten. I dessa måsten ryms i princip bara jobbet. På måndag börjar min semester och äntligen är den inom räckhåll. Det finns så många saker jag skulle vilja göra, men som jag inte orkar. Jag vill måla, sy, fixa i lägenheten, laga god mat och fylla frysen med småkakor. Men vad jag pallar när jag inte jobbar är att sitta i soffan med datorn i knät och lyssna på musik.

Juni 2012: Allt enligt ovan.

Det är ju så. Efter ett helt år av arbete är semestern så oerhört välbehövlig. Jag är medveten om att inte alla blir lika slitna som jag, men jösses vad jag är sliten. Det har ju sina orsaker bakåt i tiden. Saker som jag nog får leva med hela livet. Min maxenergi idag är kanske bara 75-80 procent av vad den var innan jag gick in i väggen.

Jag har fortfarande svårt att vänja mig vid det. Jag tror alltid att jag orkar mer än jag gör och kör på ganska hårt emellanåt. Min kropp brukar säga ifrån. För några dagar sedan fick jag en våldsam ångest. Den rev och slet i mig. Ångesten har jag faktiskt vant mig vid och lärt mig hantera. Den är inte så jobbig längre. Jag låter den löpa linan ut av sig själv. Den är inte farlig.

Vad jag däremot har svårt att hantera är att min mage typ lägger av, att den vägrar behålla maten jag stoppar i den. Hur ska man orka något över huvud taget om kroppen inte får tillräckligt med energi? Det hände i helgen. Dagarna innan jag skulle till Stockholm med jobbet. Jag övervägde att inte åka. Men jag vill så gärna. Magen lugnade sig och jag kom iväg.

Något annat som jag tycker är jobbigt är när omgivningen inte förstår. Många andra är som yrväder av energi och kan klara en sen utekväll mitt i veckan och är återställda efter en natts normal sömn. För mig kan det ta flera dagar att vara tillbaka i normal takt igen.

Extremt gnällig. Jag vet. Ibland måste jag bara få ut skiten. Som i att blogga om det, ligga i soffan och vrållipa och lyssna på Fix you om och om igen. Man ska inte grotta ner sig, kanske någon tycker. Jo, ibland är det precis det som funkar. Bara man inte stannar i grottandet för länge.

Elva arbetsdagar kvar efter denna.
Trackback
RSS 2.0