Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg

När jag väl kommer igång så går det fort att läsa. Detta var dock inte den fetaste boken sett till antal sidor, men det tog några timmar att ta sig igenom.

Det hör inte till vanligheten att jag läser en bok där huvudkaraktären är en man. Berättelsen handlar om Filip. Han har med något år passerat 30-strecket. När alla omkring honom verkar landa i tvåsamheten har han istället satt i system att träffa tjejer som han dumpar efter några dejter. Dessutom hör han av sig till dem igen när det har gått tillräckligt lång tid eller när han känner sig ensam. Flera av tjejerna han träffar har redan relationer på annat håll.

En ganska osympatisk karaktär, eller hur. Fast, nä, det är han inte. Istället känner jag ett slags medlidande. Detta är en person som brottas med sig själv, vars självsäkra framtoning vacklar rejält bakom fasaden och det är detta man får följa i boken.

Precis som jag gärna vill ha en bok drivs handlingen fram av mötet mellan huvudkaraktären och en massa olika personer. Händelserna, vardag och fest, är bara en kuliss för samtal och tankar. Jag gillar språket. Det är enkelt, men inte mesigt. Inga onödiga krumbukter och utspel, men en och annan blinkning till populärkulturen. Berättelsen utspelar sig i Stockholm och den faktiska geografin finns med i boken. Det gillar jag. Alltså de olika stadsdelarna nämns och det åks tunnelbana och promeneras genom dessa.

Boken, som lämnar en liten bruten känsla, kanske inte hamnar högt upp på topplistan, men den är absolut läsvärd.