Upp, ner, hit och dit

 
Som om ni alla inte redan fattat det tänkte jag tala om att jag är en känslomänniska. Jag åker berg- och dalbana från dag till dag, från stund till stund. Allt som oftast befinner jag mig högre upp än i dalarna. Alltså, jag är oftast glad och på gott humör.
 
För en vecka sedan var jag inte det. Jag var oerhört ledsen och trängde verkligen sällskap, men ingen fanns som hade tid. Det var hemskt. Lika fort som det kan dippa ner vänder det upp igen. Sen min stora krasch för en massa år sedan har jag också lärt mig att njuta av riktigt små saker i vardagen. Som just nu när jag sitter i min köksstol och blickar ut över mitt kök.
 
 
Till vänster har jag fönstret. Där står kokböcker blandat med diverse second hand-fynd och blommor. Just nu även en tom korg från frysen och min matberedare samt ett nagellack. Jag brukar sitta i den här stolen när jag målar mina naglar.
 
 
Framför mig har jag diskbänken med tillhörande diskberg som jag just fått rent. Så skönt.
 
 
Till höger står mitt köksbord och där ligger telefonen, block, penna och knäckebrödssmulor.
 
 
Men det absolut bästa i denna stund är att jag har öppnat alla mina tre fönster. Då och då kryper vinden in och får hela min tredubbla tyllgardin att bölja som havet självt. Det gör att vinden också smiter förbi mig där jag sitter. Smeker mina kinder och bara ben. Utifrån hörs ljud från trafiken och människor. Fullständigt tillfreds. Med ack så lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0