Om knappt två veckor gifter sig en av mina bästa vänner. Det ska bli så fantastiskt roligt och jag längtar! Jag har dessutom fått äran att sjunga på vigseln och eftersom vigseln är utomhus kommer det inte att finnas något piano tillgängligt. Det är ju annars mitt huvudinstrument tillsammans med sången. Så jag fick damma av min fina älskade gitarr.

 

Jag är inte mycket av en gitarrspelare. Mest för att jag spelar så sällan och får så ruggigt ont i fingrarna. Stålsträngarna skär in i huden. Efter en stunds plonkande ikväll ömmade fingertopparna så mycket att jag fick sluta, men jag ville fortsätta så jag jag tejpade. Faktum är att det dämpade smärtan tillräckligt för att jag skulle kunna fortsätta lira.

 

 

Kanske, kanske kommer jag att fortsätta att spela efter bröllopet. Det vore ju bra, eftersom jag nu håller på att jobba upp de där hårda fingertopparna som krävs för att kunna spela utan att få ont efter några minuter. Som synes är till och med tummen tejpad. Jag är ingen hejare med plektrum. Jag får aldrig ett bra grepp och har en tendens att tappa in dem i gitarren...

 

 

Men nu när jag har spelat till mig blåsor på tummen plockade jag ändå fram ett plektrum. Den lilla plastbiten har också fått tejp. Inte mot smärta eller blåsor utan för ett bättre grepp. Och nog funkar det. Så kanske jag skippar tumspelandet för plektrumspel. Vilka framsteg! Dessutom blev livet med gitarren så otroligt mycket roligare sedan jag köpte ett capo.