Kalas för 87-åringen

 

Idag samlades en stor del av släkten hos min moster på Hönö för att fira morfar som fyllt 87 år. Han sa när jag gratulerade honom att han nog trodde det kunde bli ett år till. Det hoppas jag innerligt!

 

Det är gott att ses och fint väder blev det också även om vinden var rysligt kall.

 

 

Vi sjöng och hurrade för gamlingen. (Jag brukar kalla honom gamle man och han kallar mig lilla tös.)

 

 

Syrran och Skruttan var med så klart.

 

 

Även tösernas pappa och min kusin. Hon är äldst av kusinerna på den sidan.

 

 

Och den här goa rackarn är yngst bland kusinerna. Än så länge ...

 

 

Morfars lillasyster (hon är bara 86) hade tagit sig till ön dagen till ära, liksom min morbror. Jag hade i förväg hoppats på att morfars syster skulle komma. Det var så hemskt länge sen jag träffade henne och hon är en av mina favoritpersoner.

 

 

Hos moster är det aldrig brist på godsaker. Hallontårta, glasstårta, daimtårta och prinsesstårta. Mamma hjälper kusinbarnen att skära och mosters man häller upp kaffe.

 

 

 

 

Syskon.

 

 

Syskon!

 

 

I väntan på färjan över till fastlandet hade jag den här fantastiska utsikten. Det är vackert på Hönö. Något annat kan man knappast påstå.

 

 

Jag missade en färja med en halvminut och fick vänta en halvtimme till nästa. Jag var inte ensam om att vänta.

Den näst sista bilden är som en målning. Mycket vackert.Kul att sommaren finns på Hönö. Ska tänka på det när min semester börjar.
Hur gött som helst att träffa dig härom dagen.
Vill bara påminna dig om det du pratade om att bara vara ledig för att måla- du är Sofie och vad händer när Sofie får tankar i huvudet.Hejåhå vad det då kan bli. kram kram Birgitta