De allra flesta människor har drömmar och mål. Vissa uttalade och andra mer hemliga. Jag brukar hävda att man måste ha just drömmar och mål för att komma någon vart i livet. Själv har jag mängder av planer som i dagsläget kan verka orimliga, men om ett och annat faller på plats kanske jag kommer dit också.

Fast självklart räcker det inte att tänka tanken. Man måste agera för att komma framåt. Inte bara drömma. Ibland måste man till och med göra saker som andra råder en att inte göra. Som att säga upp sig från en fast tjänst utan att ha något nytt jobb som väntar. Viktigt att poängtera: man får inte bli dumdristig.

Exemplet ovan är hämtad från mitt eget liv. Självklart hade jag tänkt igenom värsta tänkbara scenario. För mig skulle det ha varit tre månaders arbetslöshet som övergick i att tvingas stämpla. Skulle pengarna räcka. Ja. Ok. Jag kör.

Något som jag verkligen har svårt för är 1) Folk som inte tar mig på allvar när jag berättar om mina idéer och tankar och som inte tror att jag ska ta mig fram. På ett sätt kan jag vara tacksam över dessa tvivlare för de ger mig ännu starkare vilja att komma dit jag vill. 2) Folk som hela tiden pratar om vad de vill, men utan att göra något åt saken.

Jag vet en person som pratade i flera månader om att flytta. Till slut frågade jag om personen i fråga hade varit i kontakt med några hyresvärdar eller kollat annonser. Svar: Nej. Nästan förvånad. Hur ska man veta om man faktiskt vill flytta om man inte kollar över utbudet och verkligen sätter sig in i känslorna och funderingarna?

Jag satte mig själv i en osäker sits när jag tackade ja till en lägenhet och sa upp mig utan att ha ett jobb. Några vet jag har blivit inspirerade av det och själva satt snurr på sina tankar om förändring. Det i sig peppar mig tillbaka. Snacka om positiv energi!

Jag har funderat mycket över vad det beror på att man inte kämpar mot sitt mål. Tänkt att det handlar om rädslan för att misslyckas. När jag läste UnderbaraClaras inlägg för några dagar sedan slog det mig att det är precis tvärtom. Människor som inte skrider till verket med sina drömmar är rädda för att lyckas. Rädda för förändringen, att inte ha koll. Kontroll.

Jag satt själv fast i det där för några år sedan, men jag ändrade mitt beteende och har inga direkta planer på att ändra tillbaka. Jag lever mycket friare så här, gladare och lyckligare. Jo, för det är precis det man blir när man själv stakar vägen för sina drömmar och når fram till dem - lycklig.

PS Bilden är från Italien och resan jag gjorde dit på egen hand. Det var i den stunden det största jag hade gjort för mig själv och som jag hade drömt om väldigt länge. DS