Anna Ternheim har spelat två kvällar i rad på Lorensbergsteatern i Göteborg. Igår kväll var jag och min syster där. Jag hade förväntat mig att det skulle vara bra, men oj vad hon imponerade på mig. Det jag har sett av henne förut har varit så blygsamt, men inte alls.

När hon kom in på scen gjorde hon det visserligen i mörker och tände en ensam glödlampa som hängde ner från taket. Men plats tog hon ändå. Framför allt röstmässigt. Hon är så säker på sina toner. Jag älskar när hon tar i. Det är så klart och spot on.

Med sig hade hon Dave Furgeson som blev ett fint komplement. Han levererade både sång och spel på mandolin, gitarr och ståbas.

Anna Ternheims gitarrspel är klanderfritt och ljudet i hennes nedslitna gamla gura är både stort och vackert. Jag fick höra många favoriter. Som sistanummer innan inklapp spelade hon min nya favorit "Bow your head" och det gjorde nästan ont i mig så bra var det.

Sen blev hon inklappad två gånger och som absolut sista nummer spelade hon "My secret". Fantastiskt!

Anna Ternheim är en artist med sin ödmjukhet i behåll. Det är något jag verkligen gillar. Hon vet att hon är bra, men hon är ändå ödmjuk inför att publiken gillar henne. Hon tar det inte för givet. Så känns det och det var det hon sa i slutet av konserten. Ett innerligt tack över att vi var där. Att vi tog emot henne.

Konserten i ett ord: Magisk!