Det är lustigt med vissa saker. Som det här med mitt nya jobb. Jag kunde inte berätta för mina kollegor eller för er bloggläsare ej heller sprida nyheten på sociala medier i skedet då mina chefer och jag bara bollat tankarna. Att tvingas hålla inne något som man själv är väldigt exalterad över. Det är svårt.

 

Att behöva vara tyst, om än bara för två-tre veckor, gjorde att jag glömde bort att bli så där riktigt glad som man borde bli när man får en ny tjänst. Därför var det extra roligt med de reaktioner jag fick efter mitt blogginlägg igår. Det blev grattis och hejarop från flera håll. I det började min glädje bubbla också.

 

Jag har en nära vän som följt mina turer upp och ner i 13 år. Hon lyckas ofta ge mig nya perspektiv. Så här skrev hon: "Jaha du Sofie. Jag är inte förvånad. Du liksom bara går. Finns det ingen dörr så är det inget hinder. När du är där öppnas en dörr mot nya äventyr. Grattis."