Den här helgen hade jag lovat mig själv att ta det lugnt och det har jag sannerligen gjort, men i eftermiddag har det krupit i kroppen på mig och jag bestämde mig för att ge mig ut på en promenad. 40 sekunder in i klippet ovan har ni mitt promenadtempo. Pumpande i mina öron. Alltså ingent strosande.

 

 

Här är rundan jag gick. Sätt från där jag bor gick jag tvärs över älven. Ja, fast runt då och tillbaka. Totalt cirka åtta kilometer. I tempot jag höll tog den 1 h och 15 minuter. Rundan ritade jag ut på iform.se

 

 

Man kan knappt önska bättre väder för en promenad längs älven. På vägen passerade jag strosande människor. Flera satt på bänkarna längs vattnet. Några köade till Älvsnabben och andra satt på restaurangernas uteserveringar. Det var en skön känsla att stampa förbi dem.

 

 

 

Jag tog trapporna ner från bron. Istället för att gå runt. Jag sprang ner så klart och bestämde då att jag också skulle springa upp på tillbakavägen. Samtidigt trodde jag nog inte att jag skulle klara det. Fem trappor är det. Med några snabbpromenerade kilometer i benen skulle det bli tungt. Men jag gjorde ett försök. Fyra och en halv trappa klarade jag innan benen och lungorna hejdade mig. De sista stegen gick jag. Ändå sjukt nöjd!

 

 

När jag hade en kilometer kvar hem var benen stumma, men genom att bara stampa takten till musiken och inte känna efter tog jag mig vidare. Svetten rann om mig när jag kom hem och en kall dusch har sällan varit skönare.