Åh! Vilken magi. Jag ville inte att konserten skulle ta slut. Det verkade ingen annan heller vilja. Tre gånger startade hon om settet. Allra sist med "Some die young" i repris. Vilken låt det är. Laleh berättade om hur det är att vinna ett brädspel, när man känner YES! Jag vann! Den känslan känner hon ibland med låtar. Så var det med den här och den är en YES!-låt. Fantastisk.

Innan hon körde den en andra gång sa hon:
- Eftersom det här är en demokratisk scen måste jag fråga musikerna. Vill ni spela den igen?
De grymt duktiga musikerna hade inget emot det. Tror jag det. Scandinavium kokade under den här låten. Om möjligt ännu mer andra än första gången den spelades.

Jag tror inte jag hade kunnat önska mer av Laleh denna kväll. Hon spelade "In the comet" "Live tomorrow" "Invisible" "Han tuggar kex" "Ängeln i rummet" bortsett från det mesta från nya plattan då så klart. Hon spelade till och med "Hide away". Då var jag alldeles lycklig och var på vippen att börja gråta.

Publikresponsen var enorm. Lite dåligt med sång, desto mer handklapp i alla fartigare låtar. Och Laleh hon älskade sin publik. Istället för att tacka slängde hon pussar hit och dit. Hon strålade.

Jag lyckades få en plats alldeles framme vid staketet vid höger sida. Det fanns plats på vänster och jag ångrar grovt att jag inte valde den sidan, eftersom det var där hon uppehöll sig mesta dels. Då var svårt att fota från där jag stod. Dessutom var ljussättningen lite speciell. Konserten filmades nämligen. I min kamera blev Laleh utfrätt. Jag filmade en låt och när jag kollade på den såg man bara en helvit ljusgestalt som rör sig. Spoky...

Hur som helst skulle jag vilja gå på ytterligare en spelning under den här turnén. Då skulle jag hålla mig lite längre bak för att få en bättre helhetskänsla. Fast å andra sidan. Jag har egentligen ingenting att klaga på. Kvällen var ... wow!