Jag har längtat och haft det framför mig så länge nu att det nästan är svårt att fatta att det är i morgon. I morgon! Tjoho! Jag ska på Laleh! Egentligen har jag inga förväntningar alls. Jag vet att det kommer att bli bra, men jag känner mig oerhört förväntansfull och samtidigt nollställd. Men att vara nollställd är bara bra i det här sammanhanget. Jag låter bli att styra intrycken. De får komma över mig bäst de vill och skölja runt i alla mina delar. Hennes senaste platta blir bara starkare och starkare för mig. I en låt sjunger hon: "Don't compare the worst in them with the best in you". Genialiskt. Jag hoppas hon spelar några gamla låtar även om jag mest vill höra de nya och framför allt hoppas jag få höra "In the comet". Rapport kommer efteråt så klart. Om jag nu kommer att kunna sätta ord på det.