Ibland kan jag få lite panik när jag tänker på hur inrutat livet är. Som svartramade vita rutor med text i. Den där karusellen - vakna, gå till jobbet, komma hem, titta på tv och sova. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag verkligen, det är nog mer att jag själv faller in i mönster jag inte riktigt kommer ur. Efter jobbet är jag trött och orkar inte så mycket mer än att trilla ner i soffan. Eller?

Det där blir en dålig cirkel eller kanske till och med en nedåtgående spiral. Jag menar, det är inte som att jag blir piggare av att sitta och glo på tv eller att byta jobbdatorn mot min egen knävänliga. Och av att slöa i flera timmar innan sömnen gör inte sömnen särskilt bra heller.

Jag vet allt detta och ändå har jag svårt att aktivera mig. Högre grad av aktivitet skulle definitivt leda till bättre sömn och mindre trötthet efter ett jobbpass. Till och med mina tankar faller in i något slags tristessläge. Blä allt är tråkigt, typ.

Jag fick förresten en förfrågan igår om att bli en del av ett målargäng. De träffas en gång i veckan och målar tillsammans. Med i gänget finns en som kan det där med måleri, som stöttar, tycker och tipsar. Dessvärre skulle jag bara kunna vara med varannan vecka, men jag tror att jag ska tacka ja. Det var länge sedan jag hade någon regelbunden aktivitet i mitt liv. Det kanske skulle vara bra. Både socialt och kreativt och lärande. Med tanke på mitt inrutade liv jag just gnällt om kanske den här färgklicksrutan är precis vad jag behöver.