Nu har jag också sett den. Dokumentären om IFK Göteborg och det svenska samhället på 1980-talet. En berättelse om fantastiska framgångar, om ett land i förändring. Dokumentären är elegant och roligt klippt. Många härliga gamla bilder varvat med nya intervjuer. Den är värd att se. Trots att man inte håller IFK som sitt lag. Faktum är att jag både rös, skrattade och grät när jag såg den. Skratten åt kommentarer på arbetargöteborska och roliga klipp på bland andra Loket. Tårar över de makalösa i att den lilla lyckas välta den stora. Rysningarna över fantastiskt lir. Underbara instick och framspel. Jag håller med; fotboll är kultur. Av bästa sort.