Som jag längtat de två senaste veckorna! Gäspat och gnällt. Varit trött utöver en gräns jag inte visste fanns. Och i nästa stund har all den där nedräkningstiden flutit förbi. En knapp timma är kvar av mitt sista pass. Det har varit en lugn kväll. Rolig på sitt vis. Kan ha att göra med att jag hade en väldigt trevlig kväll igår. Det påverkar så klart humöret. Först VM-fotboll med högst positiv utgång med gött sällskap hemma hos mig. Sen vidare till ett balkonghäng nere i stan. En sån där kväll som lämnar en varm känsla inuti.

Nu när den är så nära känns den efterlängtade semestern plötsligt inte lika åtrådd. Hur kan det komma sig att jag känner så? Jag förstår inte riktigt känslan. En liten gissning är att det har med uppbrott och farväl att göra ...

I morgon har jag ingenting planerat alls. Jag har planerat det så. Dagen är tom. Äta när jag är hungrig. Bara ligga på soffan om det är det jag vill. Kanske sy eller måla. Känner jag mig själv blir det nog mest ingenting. Ingenting är fasligt skönt. Ett bra sätt att komma i fas. Släppa jobbet. Fånga ledigheten. Ja, för nu är det snart dags. Elva månaders väntan är över. Fem veckor ledigt väntar.