En gräns är passerad x 2



Igår trodde jag att den största knoppen skulle explodera. Jag kollade till den sent på kvällen, men inget hade hänt. Jag tänkte att det kan ju inte vara långt kvar nu.



Och idag när jag kom upp hade det hänt. Den första blomman hade öppnat sig!



Kolla på den där lustiga grejen på blomman. Som två valrosständer. Nu återstår att se när nästa knopp är redo.

I och med gårdagen passerade jag en gräns. Det händer en gång varje år. Jag har redan berättat att jag inte har åldersnoja och det är sant. Däremot har jag något svårt att förhålla mig till det här med att fylla år. Det är en konstig typ av uppmärksamhet man får. Det är klart att det är roligt, men jag har lite svårt att tackla det. Jag blir glad och generad i en salig blandning.

Varje år när jag passerar den 15 januari kan jag konstatera att det bara är en månad kvar. Sedan börjar en nedräkning utan kontroll. Som en nedförsbacke. Lika förvånad blir jag varje år när födelsedagen är över. Det gick så fort. Och plötsligt känns det fasligt tyst.

Att fylla år är inget ihållande. Inget man har presterat. Det är kanske därför som jag tycker uppmärksamheten är konstig. Om jag har gjort ett bra jobb och får beröm då finns det en anledning till grattis och ryggdunk, men att fylla år?! Ja, ja...


Kommentarer
Postat av: AnnBritt

Jag lärde mig att förhålla mig till födelsedagar av en man som arbetade med utvecklingsstörda. Där på boendet firade man så ofta man kunde både namnsdagar och födelsedagar och man gjorde det för att kunna tala om för den som fyllde år att man var glad att han eller hon fanns. Jag tror att det är samma med våra födelsedagar, att man blir äldre är inget att fira, men att man finns och är värdefull oavsett vad man presterar är något att fira, varje gång. Kram

2011-01-16 @ 12:49:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0