Jag hatar känslan av att veta att det finns svamp i skogen, men att inte veta var. Här i Småland finns det gott om skog. Var ska man börja leta? Jag åkte på känn och måfå ut från stan och in i skogen. Stannade där det fanns mycket gran. Stigen på bilden var ganska lätt att ta sig fram på. I övrigt hade just den här skogen inte blivit röjd på länge. Det var bra trångt och bitvis fick jag mer eller mindre krypa fram. Efter en halvtimma var jag helt genomsvettig av att växla mellan huk och stående för varje steg. Bra träning!







Till att börja med hittade jag massa fina svampar (mer eller mindre ätbara), men inte sorten jag sökte. Jag var nära på att ge upp. "Det finns helt enkelt inga kantareller här" tänkte jag.




Plötsligt fick jag syn på en. Och en till. Där står tre i en klunga! Gladast blir jag av att hitta de där stora och hela som den jag har i handen. Kantareller luktar så underbart gott. För att inte tala om hur gott skogen luktar så här års. Jag bara njöt av att höra vinden susa långt upp i grankronorna och ana ljudet från fåglar som satt någonstans där uppe. Vid ett tillfälle hörde jag tunga vingar slå över mitt huvud. Jag hann inte se, men hörde sen att det var en korp. Jag gillar korpar.

Vid ett tillfälle, när jag var ganska djupt inne i skogen, knakade till rejält en bit bort. Snacka om att hjärtat hamrade på lite extra då. Jag stod blixtstilla och bara lyssnade en stund. Förmodligen hade jag blivit allra mest rädd om det var en främmande människa som klivit fram. En älg eller ett rådjur hade ju blivit bra mycket räddare för mig än jag för dem. Men allt var fortsatt tyst. Ingen gav sig till känna.



Det är synd att jag inte bättre har koll på svamp. Att man inte ska äta den här bollen kan jag nog gissa, men det fanns massa fina soppar och jag har inte en aning om vilka man kan äta eller vilka som är goda.



Sist på min vandring fick jag syn på de här skira små svamparna. De var inte högre än mossan som växte omkring dem. De ser nästan ut som maneter som är mitt i ett "simtag".

Jag hittade inte så mycket kantareller, men gott och väl en liter. Det märktes att någon hade plockat av området för det fanns mycket smått som var på väg upp. Om jag kommer ihåg ska jag åka dit om ett tag igen och se om det vuxit upp något. Svampen jag fick med mig hem har jag rensat och förvällt. Nu ligger den och svalnar och därefter ska den in i frysen. Tänker att jag ska ta fram den när hösten känns för trist. Då kan skogens guld verkligen få en att bli glad igen.