Idag har jag varit så där ledbruten. Som att kroppen inte orkar hålla uppe sig själv. Tankarna bara far runt och runt. För att inte tala om känslorna. Det blir liksom ingen reda på något. Ilsken har jag varit också. Bitit ifrån när någon försökt skoja. Ville inte vara arg. Det bara blev så. Mest handlar det om att jag är trött. Samtidigt som jag har flera vänner där ute med olika bekymmer. Jag vet att jag inte kan bära dem, ändå är det som att jag försöker. Vill lösa, klara ut. Jag vet att jag bara borde finnas till. Det är som att varje hjärtslag, varje andetag gör ont. För deras skull. Och för min egen. Sitter på jobbet och har några timmar kvar. Vill bara hem och dunsa ner i sängen. Gömma mig under duntäcket.

And it hurts with every heartbeat