I tisdags kväll åkte jag till mina föräldrar för att dumpa min bil. Först skulle den dock städas ur, vilket jag gjorde. Igår åkte jag och min far till Borås för att kika och känna på några av bilmodellerna som vi spanat in på Blocket. Det vi kunde konstatera ganska snabbt var att bilhandlarna inte hade bilar i min prisklass. Trots det är bilhallarna ett bra ställe för att få uppfattning om bilarna och för att få nyttig information om dess egenskaper.

Så hamnade vi hos en liten Fordhandlare, där pappa för övrigt köpte den nydumpade fiestan för tio år sedan. Vi kikade på en focus som låg 20 papp över min nivå. Men så stod bilen på bilden där mitt på golvet. Det var pappa som började kika på den. Jag hängde på. Varvet runt. Öppna bagaget. Sitta i. Rycka och dra. Vrida och lyfta. Prislappen. Jodå. Kärlek uppstod på alla punkter.

På stående fot prutade handlaren själv ned priset. Förmodligen för att han märkte ett svagt intresse. Fast jag och pappa lämnade stället och skulle köra till ett annat. Under tiden passade jag på att ringa syrran som fick kolla upp bilen och jämföra med likadana för att vi skulle kunna avgöra bland annat om priset var bra.

Vi åkte tillbaka. Handlaren sken upp.
– Gick ni ett varv runt huset bara?
– Nja, lite längre, svarade jag och sa att jag ville köra bilen.

Efter rundturen hade jag bestämt mig. Bilen skulle bli min. Pappa förhandlade och jag nickade. Ett bra teamwork. Om allt hade varit ok hade jag förmodligen kunnat ta bilen under armen och gå, men vi krävde att de skulle byta kamremmen först så om en vecka ska jag hämta den. Jag är sjukt nöjd. Längta!!