Det är väldigt ofta som jag går med blicken mot skyn och många av de här gångerna har jag plockat upp kameran och knäppt en bild. Om jag nu haft kameran med mig. Färgerna och formerna som himlen och molnen bjuder på har en ofantlig rikedom. Finns det egentligen någon färg som himlen inte uppvisar? Skulle väl vara grönt och brunt då.

Jag vet inte hur många bilder på moln och solnedgångar jag har i mina gömmor. Allra mest från tiden då jag fotade analogt. Bilderna ovan är tagna rätt nyligen med bara någon dags mellanrum. Samma skiftningar kan ju ske på bara någon timme.

Himlarna fastnar inte bara i mina foton. Väldigt ofta när jag målar också.



Den här målade jag i gymnasiet. Jag målade av en befintlig bild. Jag tror att det var första gången som jag målade moln på det här sättet. Innan var det nog mer så där bulligt och vitt som man gärna gör molnen när man är barn.



Här är bullarna. Jag gillar dem fortfarande. Detta är från en tavla som jag håller på med nu.



Även denna tavla är från gymnasietiden. Vi fick varsin dikt och den skulle vi illustrera. Skitsvårt, men roligt. Jag släppte nog loss rätt mycket där tror jag. Tyvärr minns jag inte dikten eller vem som skrev den, men jag minns att den handlade om saker som flög. Typ skräp som flög. Jag fattade aldrig dikten. För att göra bilden lika diffus målade jag ett snurrande bord bland MOLNEN. De svarta prickarna är spyflugor. Trots att tavlan bara är konstig så gillar jag den.



Detta är bara överkanten på tavlan. Jag har visat ett av de nedre hörnen innan. Hörnet med kärrintand på. Men nu ville jag visa himlen. På bilden ser den nästan lite lila ut, men det gör den inte i verkligheten. Det måste ju inte vara bulliga moln. Det går lika bra med molnslöjor.

Det här var några exempel. Fler himmelska bilder finns och fler lär det bli. Skyn kan jag aldrig tröttna på. Mest tycker jag nog om den på våren och hösten då kontrasten till färgerna i naturen blir som starkast. Eller när det är åska. Mmm. Som glass.