Lätt nostalgi

Efter resan till Prag i våras visade jag bilder som jag hade delat in i olika kategorier. Det var ett smidigt sätt att dela upp allt jag ville berätta och visa. Men så fanns det en hel del bilder som inte platsade i något av de andra facken. Man kan väl säga tjibbet eller kanske resten. Fast utan att på något sätt vara skräp eller det sämsta. Här följer dessa kategorilösa Pragbilder.



Med en Göteborgssjäl i kroppen kan man ju inte bli annat än glad när man kommer till en stad med spårvagnar. Vissa såg dock rätt lustiga ut inuti med bara en radda säten på var sida om en onödigt bred gång.



Vi fick syn på den här fantastiska klockan vid en hållplats. Den gav oss båda starka 50-talsvibbar. Detta var tvunget att förevigas. Både jag och M vill ta med varsin hem. Efter någon dag upptäckte vi att dessa klockor satt överallt runt om stan. Inte lika roligt då.



En av sakerna jag uppskattade med Prag var alla fina hus som stod hoptryckta på svängda gator.



Jag önskar att det fanns en frukt- och grönsakshandlare på min gata.



Det hängde en man på hög höjd. Jag minns inte historien kring honom, men självklart finns den. På gatan nedan trängdes turister från när och fjärran för att foto honom.



Duvorna visade ingen större vördnad för statyerna som står längs Karlsbron. De sket bäst de ville.



Inte förvånande men irriterande. Längs hela Karlsbron trängdes diverse försäljare med ockerpriser på sina varor. Tänk om bron fått vara fri så att man verkligen kunnat njuta av den. Den enda försäljaren jag gillade var kvinnan som sålde träsmycket. Ångrar nästan nu att jag inte köpte ett katthalsband.



M köpte sig en stor träring, men det var svårt att välja bland de hundratals unika smyckena.



På Kafkamuseet kunde man lyfta en lur och höra berättelser om den något udda mannen från Prag.



Inte utan att jag fick Venedigkänslor.



Broar och åter broar. Vackert är det.



En söt bil som jag inte kunde låta bli att fånga.



Det finns många olika saker i Prag. Bland annat något som liknar kinesiska muren. Vi lyckades inte lista ut vad det var för något, tyvärr.



Nian var vagnen som tog oss mellan hotellet och stan.



Nice kvällsljus som vi fick när vi tog en fika på uteservering med utsikt över floden och Pragborgen. Dock är det inte borgen som syns här.



För att åka buss och vagn måste man ha biljett så klart. Det var som allt annat väldigt billigt. En biljett kostade inte ens tio kronor.



Den här kvinnan satt på samma kafé som vi. Hon såg så kär ut. Jag var tvungen att knäppa en ruta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0