Hösten. Jag är inte särdeles negativt inställd till den. Inte egentligen. Även om jag kan tycka att det är jobbigt att den kommer. När jag tänker efter beror det nog mest på att det är vintern som följer. Jag gillar inte vinter. Höst och vår är grejen. Höst och vår är lätta att leva. Allting är så vackert då i naturen. Så där att man nästan tappar andan och inte hittar ord att beskriva det man ser. Då kan jag sitta och bara titta i all oändlighet. Eftersom jag fotar mycket ser jag omgivningen i bildutsnitt. Ibland kan jag fota med hjärnan och bära med en sådan bild en hel dag och njuta av den på det viset. I onsdags fångade jag några bilder digitalt när jag var hos mina föräldrar.



Detta är utsikten från ett av köksfönstren hos mamma och pappa.



I rabatten utanför köket växer dessa japanska lyktor. Deras färg är makalös. Utan glödlampor i lyser de ändå med ett skarpt sken. Väldigt iögonfallande.



I rosenbusken hittade jag denna rara rosenknopp som klarat frostnatten.



I busken bredvid var livet borta sedan länge för blommorna. Det finns något skönt i det också.



Färgerna är ju makalösa! Jag kan bara inte se mig mätt.



Gräslöksblomma på hösten? Jo, tydligen. Jag tycker den är oerhört vacker.

Jag försöker så mycket jag kan att ta tillvara på dagarna som är nu. När det börjar regna och löven ligger som klister mot asfalten. Då är det inte lika kul. Om man inte sitter inne i soffan förstås. Där överlevar man de flesta väder.