Det kan ju vara så där ibland att om en bit lossnar så faller allt annat efter. Som ett ras, en damm som brister eller kanske en lavin. Det kan ske i mer positiva aspekter också. Som när man målar.

Jag har grämt mig för att färdigställa en tavla, som jag detta till trots vill ha med på utställningen (som är nu på lördag - inte många dagar kvar!!!). Efter jobbet idag grejade jag med lite småsaker i arbetsrummet. Några tavlor fick hängen och jag plockade ihop vad jag behöver ha med mig på lördag.

När allt småpill var klart betalde jag räkningar. Shit! Inget kvar typ. Första lilla lönen efter att jag gått ner i tid. 4100 kronor mindre på kontot och det märks verkligen. Hur som helst. Jag gick tillbaka till arbetsrummet och bestämde mig för att ge tavlan ett försök.

När jag suttit och petmålat i en timma blev jag arg och började kladda. Slängde på svart färg i ett hörn fast det inte ska vara svart färg. Forstatte att kräma på med färg och såg att det var precis så det skulle vara. Helt plötsligt hade bilden fått den karaktär som jag saknade och som jag försökt få till. Snacka om islossning! Super! Gissar att jag kanske petar något mer på den, men i stort sett blev den klar. Vad otroligt skönt det är när man liksom bara släpper kontrollen och det blir precis som man vill ha det. Något att ta lärdom av?!

Jag gillar för övrigt inte att måla i lampljus, men nu är det vinter och om jag ska måla alls får jag helt enkelt gilla läget. Jag rotade fram en skrivbordslampa. Bra med punktbelysning.

Fruktansvärd arbetsställning på bilden, men det var bara tillfälligt.