Lucka 3 - förebilder
Tänk vad viktigt det är ... att vara omgiven av bra vuxna människor när man är tonåring. Häromdagen kom jag att tänka på mina lärare från högstadiet. Det finns tre stycken som utmärker sig. Det är tre kvinnor som på olika sätt givit mig input och uppmuntran i tre olika ämnen som var och fortfarande är viktiga för mig.
Åsa - NO-läraren med ett brinnande engagemang för miljön. Hon fångade upp mig och motiverade mig och ruskade liv i mitt miljötänk. Jag minns bland annat att hon valde ut mig och en till att vara skolambassadörer på en stor konferens om Agenda 21. När vi kom tillbaka fick vi berätta för de andra på skolan vad vi hade lärt oss.
Agenda 21 var då ett handlingsprogram som togs fram för att motverka miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati, i syfte att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Agenda 21 togs fram på FN:s konferens i Rio de Janeiro 1992.
Micro - lärare i skapande verksamhet, ett ämne som var långt mycket friare än det vanliga bildämnet. Micro (vars smeknamn kom sig av att hon var så liten, minns inte vad hon hette egentligen. Kanske Birgitta?) kanske inte så mycket uppmuntrade mitt skapande lika mycket som hon såg mig som människa. Man blev sedd av henne. Hon älskade att prata om livet och var bra på att se allt det goda. Hon hade en enorm livsenergi som smittade av sig.
Det var alltid lika underbart att komma till hennes borg på skolan. Ett rum med vanliga skolbänkar i ena delen av salen och soffor och fåtöljer i den andra. Överallt fanns det färg och teckningar. Rummet i sig satte igång kreativiteten.
Johanna - lärare i svenska, engelska och franska. Jag hade henne dock bara i svenska och engelska. Därtill var hon min klassföreståndare. Jag och Johanna var inte överens så ofta, ändå är hon den lärare jag minns allra starkast från högstadiet. Det var hon som uppmuntrade mitt skrivande. Vid flera tillfällen lämnade jag in texter till henne som jag skrev utanför skolarbetet och hon tog sig tid att läsa och korrigera och tipsa mig.
När jag slutade nian hade jag en liten bok där folk fick skriva hälsningar. Nyligen hittade jag den. Johanna hade skrivit följande: "Du kommer att bli något stort en dag med alla dina ord." Jag önskar att jag kunde höra av mig till henne och berätta att orden idag är mitt yrke. Tyvärr omkom hon i den våldsamma tsunamin 2004.
Åsa - NO-läraren med ett brinnande engagemang för miljön. Hon fångade upp mig och motiverade mig och ruskade liv i mitt miljötänk. Jag minns bland annat att hon valde ut mig och en till att vara skolambassadörer på en stor konferens om Agenda 21. När vi kom tillbaka fick vi berätta för de andra på skolan vad vi hade lärt oss.
Agenda 21 var då ett handlingsprogram som togs fram för att motverka miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati, i syfte att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Agenda 21 togs fram på FN:s konferens i Rio de Janeiro 1992.
Micro - lärare i skapande verksamhet, ett ämne som var långt mycket friare än det vanliga bildämnet. Micro (vars smeknamn kom sig av att hon var så liten, minns inte vad hon hette egentligen. Kanske Birgitta?) kanske inte så mycket uppmuntrade mitt skapande lika mycket som hon såg mig som människa. Man blev sedd av henne. Hon älskade att prata om livet och var bra på att se allt det goda. Hon hade en enorm livsenergi som smittade av sig.
Det var alltid lika underbart att komma till hennes borg på skolan. Ett rum med vanliga skolbänkar i ena delen av salen och soffor och fåtöljer i den andra. Överallt fanns det färg och teckningar. Rummet i sig satte igång kreativiteten.
Johanna - lärare i svenska, engelska och franska. Jag hade henne dock bara i svenska och engelska. Därtill var hon min klassföreståndare. Jag och Johanna var inte överens så ofta, ändå är hon den lärare jag minns allra starkast från högstadiet. Det var hon som uppmuntrade mitt skrivande. Vid flera tillfällen lämnade jag in texter till henne som jag skrev utanför skolarbetet och hon tog sig tid att läsa och korrigera och tipsa mig.
När jag slutade nian hade jag en liten bok där folk fick skriva hälsningar. Nyligen hittade jag den. Johanna hade skrivit följande: "Du kommer att bli något stort en dag med alla dina ord." Jag önskar att jag kunde höra av mig till henne och berätta att orden idag är mitt yrke. Tyvärr omkom hon i den våldsamma tsunamin 2004.
Kommentarer
Trackback
