Jag har blivit fostrad till självständighet. Att själv ta ansvar för mitt liv och att själv ta konsekvenserna av mina handlingar. I det där paketet har jag också lärt mig att klara mig på egen hand. Därför trodde jag när jag flyttade till de djupa skogarnas landskap att jag ingenting skulle sakna. I dagens samhälle är det ju dessutom inte ett dugg svårt att upprätthålla relationer över hela världen. Förutom telefoner är internet ett bra verktyg.

Faktum är att hur självständig jag än är så saknar jag ofta min familj. De som vet hur jag är i alla olika lägen och som låter mig vara just så.

Mitt jobbpass mellan 13.45 och 22.45 idag gjorde att jag missade ett släktkalas som jag gärna varit med på. När jag häromdagen pratade med mina kollegor om att jag ofta längtar till Göteborg var det just detta jag menade. Det finns ingenting som kan ersätta familjen och att sitta i den djupa skogen när jag vet att de träffas är svårt. Då känns det som om jag är oändligt långt bort.

Tur att det snart är jul. Då kommer jag att få mer än nog av min älskade familj.